Jag skriver igen...
Välkomna till min nya blogg, som ni finner HÄR!
Poesin har börjat hitta tillbaka och jag vill skapa ett eget forum för den. Kanske utvecklar den sig åt ett annat håll, kanske håller den sig inom sina tvetydiga ramar. Kanske blir den låttexter i sinom tid. Kanske blir den en bok.
Livet får visa vägen.
Just nu tar jag tacksamt emot orden och delar dem med er.
Vi ses där, i magins värld!
/E.
Poesin har börjat hitta tillbaka och jag vill skapa ett eget forum för den. Kanske utvecklar den sig åt ett annat håll, kanske håller den sig inom sina tvetydiga ramar. Kanske blir den låttexter i sinom tid. Kanske blir den en bok.
Livet får visa vägen.
Just nu tar jag tacksamt emot orden och delar dem med er.
Vi ses där, i magins värld!
/E.
Gröna blommor och gula blad.
- Text & foto: E -
Copyright 2012
Kände att det var dags.
Att ta nya steg.
Att bereda en ny väg.
Att prova andra vingar.
Här och nu.
Saknade mina skildringar. Saknade orden. Saknade begreppen.
Saknade att ge perspektiv ur en annan vinkel. Saknade att vara underfundig. Att vara jag.
Saknade poesin. Saknade tolkningarna. Saknade det som en gång var.
Mycket som händer. Som pågår. Som sker.
Vad är vad? Vad är natt, vad är dag?
Jag vet inte längre och jag vet inte om jag behöver veta.
Allting är detsamma, men ändå inte.
Allt som varit, kommer tillbaka.
Allt som varit, släpper taget.
Förvirring och undran. Var allt ska sluta?
Har det någonsin ett slut... och i så fall hur?
Behöver jag veta?
Behöver jag veta, mer än det jag redan vet.
För ett tag var jag öppen. Sedan stänger jag igen.
Som den kräfta jag är, har jag mitt skal.
När världen känns otrygg, vill jag gömma mig, samla mig, återskapa mig.
Det är grönt ute. Var det inte nyss höst?
Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Bara att jag stundvis famlar i mörker.
Och att ni inte har en aning om vad jag skriver.
För hur kan ni veta? Hur kan ni känna? Hur kan ni ana?
När ni inte är jag.
Den lille sover, godare och gladare nu.
Det är instängt. Som i ett rum jag aldrig kommer ur.
Springer och springer, men når inte fram.
Får inte luft, kan inte andas.
Ge mig salt. Ge mig syre. Ge mig hav.
Jag längtar dit. Dit jag en gång tillhörde. Dit jag en gång var.
Något jag känner igen. Något jag kan förnimma.
Något som har en botten, som har ett svar.
Och du står där iskall. Precis som alla andra har gjort.
Leka med ord kan jag. Men kan du leka i livet?
Fjärilar har vingar. Fjärilar är vackra.
Så är också jag.
Dem är på väg nu. Dem är på väg hit.
Det viner och det dånar.
Det andas och det drar.
I en ny plats, för mig, redo att vara jag.
Budskap!
Har dragit en del tarotkort på sistone, i lite olika varianter. I min älvkortlek fick jag häromdagen Quiet Time, att jag behöver tid för mig själv, inåt, gå ut i skogen, samla mig... Idag drog jag ett som verkligen stämde in på hur jag känner kring en specifik situation... Igår testade jag en annan kortlek som ligger på Yogainstitutet och fick ett kort, som likaså stämmer in på det jag jobbar mycket med inombords och i relation till andra människor. Nu testade jag att dra ett Oracle Card på nätet och fick detta:
"The meaning of this card i two-fold. First, it is calling in more time for meditation and prayer. Energetically you are needing some time alone with yourself, in your inner space. Through meditation you are able to connect more deeply with your higher-self and your guides. Energetically, this is vital for you.
Secondly, this card calls you to focus on the power of YOUR VOICE to facilitate the opening of your heart chakra. This vocal expression, whether through chant, prayer or even singing, is important for you right now"
JAG KUNDE INTE HA SAGT DET BÄTTRE SJÄLV!! Hur är det möjligt att inte tro på att andevärlden, sänder budskap till mig, när jag hela tiden får sådana här tecken, som stämmer! Det ger mig en känsla av att jag är ständigt omhändertagen, beskyddad och never ever alone.
Solen strålar och det är dags att bege mig till en magisk oas i naturen, där jag kan samla ihop mig!
Sjung och älska!! Det är vad livet handlar om :-)
/E.
Livet är ett evigt växande.
Hej vänner!!
Ser att ni är några som tittar in, fast jag uppdaterar once in a month ungefär :-) Men det ingår också i mitt tillåtande liv, att skriva när jag vill, hur jag vill, om vad jag vill, utan tanke på vad läsaren tycker och tänker om det jag uttrycker. Märker att jag bryr mig allt mindre om vad min omgivning tycker om mig, vet att deras agerande hör till dem och att jag väcker känslor hos motparten när han/hon reagerar på det jag sänder ut. Jag kan inte längre förneka mig själv, min sanning eller mitt syfte. Ibland försöker jag fortfarande, känner mig sådär liten och vill mest bara gömma mig för världen. Det är ju också rätt skrämmande, att gå ut i livet på nytt, efter de senaste åren av transformering. Jag ska visa upp ett "nytt jag" för världen efter att på ett plan ha återfötts på nytt. Emellanåt är det rätt förvirrat hos mig. Vem är jag egentligen? Elina, ja, jo, men längst därinne? Vem är hon jag har sprungit ifrån och flytt under så många år!? Det gick inte att springa till sist och de senaste två åren har varit nödvändiga för att verkligen komma till botten med och se kärnan kring vad allt handlar om. Jag känner tydligt att jag gör de förändringar jag inte gjorde förra gången jag befann mig här. Man tycker ju att en gång räcker, men vågar man inte möta sig själv fullt ut, händer något som gör att man hamnar där igen. Så var det i alla fall för mig.
Somliga människor undrar varför så mycket elände händer dem själva... att de är olycksdrabbade och haft otur... MEN, jag tänker att man får allt det man behöver för att lära sig att växa som människa! Och lär man sig inte första gången, så får man en ny prövning. Jag tror också att om man inte får det man önskar, är det för att någonting bättre väntar runt hörnet. Det skrev en vän till mig för ett år sedan och efter det, har jag verkligen upplevt att det är, just så! Jag tror att en stor del av lösningen ligger i att vara tacksam över det man får, oavsett om man anser att det är "bra eller dåligt". Det är i tacksamheten vi växer. Jag kan inte direkt påstå att jag var tacksam över att sitta i skogen för två år sedan, allt bara snurrade, jag kände inte igen mig själv, allt kändes som en dröm, overkligt, förvirrat, tårarna bara rann, känslan av att någon slog mig i huvudet när jag kom tillbaka till jobbet efter semestern. Efter den dagen har inget varit sig likt. Ingenting av det som VAR har fungerat... Till en början försökte jag förtvivlat leva på samma sätt jag alltid har gjort. Jag fick till och med byta arbetsplats till en hälsokost i Norge, som att den resan på 14 mil/dag var särskilt lämplig. Jag tränade hårt in i sista stund och bröt ner mig själva ännu lite längre ner, ännu lite djupare. Jag fortsatte prestera. Det var det ENDA och verkligen ENDA jag visste!! Träningen har alltid varit min tillflykt när saker och ting känts jobbigt. Att förändra, ändra, aldrig vara nöjd med mig själv... Och att bara stå i allt detta, i all förtvivlan, utan att kunna röra mig, kunna tänka, utan vänner som fanns där, familj långt bort, en kärleksrelation som tog slut......... SÅ ENSAM! Så förbannat ensam kände jag mig. Och det var nödvändigt. Jag har verkligen, verkligen behövt vara ensam, lära mig att vara med mig själv, att gilla mitt umgänge, att tycka om mig själv, att acceptera mig själv! Därmed inte sagt att jag är klar. Hela tiden möter jag situationer, då jag känner mig osäker och tvivlar och försöker vända mig om och ändå står jag kvar där, pust! Om det är någon som har försökt fly på alla sätt som går att fly, så är det jag! Believe me! Tack och lov är jag mycket mer medveten om det idag, när jag flyr, varför jag flyr, varför jag reagerar som jag gör, vad som händer och jag är inte offer för mina egna upplevelser bakåt i tiden, som triggar igång mig i vissa situationer.
Nu var det inte alls detta jag tänkt skriva om, men livets flöde ni vet, där saker och ting inte blir som man tänkt sig... Vill uttrycka en enorm tacksamhet över alla ni underbara människor som kommit in i mitt liv, det senaste året!!! När jag satt där i soffan och helt enkelt kände mig så förbannat ensam, kunde jag inte ana att alla ni skulle finnas i mitt liv idag! Det är så lätt att ta förgivet allt som sker, allt vi har omkring oss, människor som finns där, ända till den dagen vi står utan allting och lär oss att uppskatta det. Förr ville jag alltid ha mer av allting, var aldrig nöjd. Idag arbetar jag intensivt på att hela tiden fokusera på det jag är tacksam över. Som min vän Maria ofta skriver, överflöd föder överflöd. Det är så häftigt också, att horoskopet som en väninna har utläst för mig och den kommande tiden, de kommande åren hittills stämmer! Maj skulle bli en månad av mer utåtrikning och olika kurser, en tid för växande. Jag anmälde mig igår till en workshop i intuitiv sång/övertonssång och i förrgår var jag på Yogaakademien på chanting, äkta vedisk chanting, där vi ljudade samtidigt som vi stod i olika asanas (yogaställningar). Nya människor, nya möten, nya utmaningar... och hela tiden inser jag VAD jag behöver jobba med!!!! Alltför ofta har jag lagt min egen styrka, förmåga och makt i min omgivnings händer och förlitat mig på den, deras val, deras åsikter och deras bekräftelse. Jag har varit som en fjäril utan vingar, som hejdlöst blåst runt i vinden... När jag faller in i detta, tappar jag min kraft! Jag tappar tilltro, hopp och tillit. Ända till jag inser att jag faktiskt själv sitter på min egen makt! Amazing hah! Då kommer lugnet, tilliten och harmonin tillbaka. Ibland behöver jag bara snurra runt i de där gamla mönstrena, ungefär som en torktumlare som behöver tumla runt en sista gång, för att VERKLIGEN FÖRSTÅ! Den här grundtryggheten, stabiliteten som jag fått för mig att jag inte har, den finns verkligen där, bara jag litar till den, litar till mig själv. Det är väl detta som kallas existensiell ensamhet, en känsla av att en faktiskt är helt själv i sin egen existens, känsla, upplevelse osv...
Tänker ofta på hur mycket jag levde i den YTTRE världen tidigare. Det har varit extremt nu, då jag verkligen har behövt leva i den INRE världen, vara i skogen, isolera mig från omvärlden och försöka landa i alla inre processer. Sakta, sakta öppnar jag upp för den yttre världen... Det är fortfarande skräckblandad förtjusning ibland, andra gånger går det bra. Igår gick det mindre bra, då jag blev alldeles yr och matt när jag gick ner på stan i Karlstad för att sätta mig vid kanalen... Alla människor, alla ljud, all rörelse, alla intryck... Too much! Så bara att gilla läget och andas vid kanalen tillsammans med fåglar, som jag matade med hälsobröd. En fin stund! Har börjat läsa en ny blogg och det har väckt massa reflektioner inom mig, som jag behöver skriva ur mig... Acceptans... Som för mig handlar om att acceptera där jag befinner mig nu, se nuet som det är och acceptera det, även om jag inte gillar situationen och önskar att jag befann mig längre fram än vad jag gör. Men tänker jag på alla visioner och drömmar, utifrån att fokusera på att jag inte är där, då känner jag mig mest nedslagen. Däremot kan jag visualisera och drömma för att bli glad, växa och sprudla, känna att allt faktiskt är möjligt sålänge jag fokuserar på allt jag vill och önskar! Hittills har så mycket av det jag har satt upp intentioner för förverkligats och äntligen är jag klar med min visionskarta för 2012! Mycket av det jag klippt och klistrat upp på den, börjar komma in i mitt liv, är det inte fantastiskt! Denna magiska Law Of Attraction! Att alla människor och händelser jag möter, har jag dragit till mig! Eller? Tror samtidigt att vi inte kan styra över allt, att allt inte handlar om att vi drar till oss det, utan helt enkelt att vi behöver möta det för att växa ytterligare en bit... Tror mycket på olika planeters inverkan på våra liv och att vi väljer till exempel omvägar, för att mer och mer hitta vår rätta väg, vårt sanna jag... Jag tror också att balansen mellan den yttre och inre världen kommer att bli stabiliare för mig med tiden. Tror att hela min tillvaro kommer att vara mer balanserad. Prestation kontra meditation.
Häromdagen satte jag mig, tro det eller ej, vid mitt rätt ostämda piano och plinkade! En början på en ny låt tog form i påskas och efter att på skoj, ha fått i uppgift att skapa två nya låtar på två olika teman av en vän, verkade det ta form omedvetet inom mig! Fortsatte på min påbörjade låt, skapade lite text till, på just det temat hon gett mig. Sedan började en annan låt ta form, med en text baserad på det andra temat. Så det här med att få uppgifter fungerar verkligen för mig! Annars kommer jag ingenstans... kommer aldrig till skott. Allt bara fastnar därinne och jag blir trött istället... Såg anslag för Wiksholmsfestivalen igår; en liten festival på en udde här i stan, där lokala band kan spela! Datum för anmälan och bandmöte hade redan varit. Och såhär är det hela tiden; uttagningen till Nemis-scenen (osignat-scenen) på Putte i Parken-festivalen i sommar var redan avslutad, körprojektet jag vill vara med i över två helger blev inställt, inte fått svar från konsstället angående att spela på bröllop... Medan jag däremot får platser, respons på och finner evenemang inom den alternativa musikvägen, den mer spirituella musikvärlden! Så jag försöker acceptera att det här med att stå på scen, turnera med min egen musik och prestera i den formen, inte är vad jag ska göra JUST NU! Det var vad jag ville, då, förut, innan... Nu ska och vill jag leva, leka mig fram och uttrycka mig, inte visa upp mig eller mitt skapande!
Jag vill bara vara jag och jag vill bara acceptera mig själv för den jag är och leva tillåtande. So come on! Bring me life or bring myself to life!
Over and out and love to you!
/E.
Ser att ni är några som tittar in, fast jag uppdaterar once in a month ungefär :-) Men det ingår också i mitt tillåtande liv, att skriva när jag vill, hur jag vill, om vad jag vill, utan tanke på vad läsaren tycker och tänker om det jag uttrycker. Märker att jag bryr mig allt mindre om vad min omgivning tycker om mig, vet att deras agerande hör till dem och att jag väcker känslor hos motparten när han/hon reagerar på det jag sänder ut. Jag kan inte längre förneka mig själv, min sanning eller mitt syfte. Ibland försöker jag fortfarande, känner mig sådär liten och vill mest bara gömma mig för världen. Det är ju också rätt skrämmande, att gå ut i livet på nytt, efter de senaste åren av transformering. Jag ska visa upp ett "nytt jag" för världen efter att på ett plan ha återfötts på nytt. Emellanåt är det rätt förvirrat hos mig. Vem är jag egentligen? Elina, ja, jo, men längst därinne? Vem är hon jag har sprungit ifrån och flytt under så många år!? Det gick inte att springa till sist och de senaste två åren har varit nödvändiga för att verkligen komma till botten med och se kärnan kring vad allt handlar om. Jag känner tydligt att jag gör de förändringar jag inte gjorde förra gången jag befann mig här. Man tycker ju att en gång räcker, men vågar man inte möta sig själv fullt ut, händer något som gör att man hamnar där igen. Så var det i alla fall för mig.
Somliga människor undrar varför så mycket elände händer dem själva... att de är olycksdrabbade och haft otur... MEN, jag tänker att man får allt det man behöver för att lära sig att växa som människa! Och lär man sig inte första gången, så får man en ny prövning. Jag tror också att om man inte får det man önskar, är det för att någonting bättre väntar runt hörnet. Det skrev en vän till mig för ett år sedan och efter det, har jag verkligen upplevt att det är, just så! Jag tror att en stor del av lösningen ligger i att vara tacksam över det man får, oavsett om man anser att det är "bra eller dåligt". Det är i tacksamheten vi växer. Jag kan inte direkt påstå att jag var tacksam över att sitta i skogen för två år sedan, allt bara snurrade, jag kände inte igen mig själv, allt kändes som en dröm, overkligt, förvirrat, tårarna bara rann, känslan av att någon slog mig i huvudet när jag kom tillbaka till jobbet efter semestern. Efter den dagen har inget varit sig likt. Ingenting av det som VAR har fungerat... Till en början försökte jag förtvivlat leva på samma sätt jag alltid har gjort. Jag fick till och med byta arbetsplats till en hälsokost i Norge, som att den resan på 14 mil/dag var särskilt lämplig. Jag tränade hårt in i sista stund och bröt ner mig själva ännu lite längre ner, ännu lite djupare. Jag fortsatte prestera. Det var det ENDA och verkligen ENDA jag visste!! Träningen har alltid varit min tillflykt när saker och ting känts jobbigt. Att förändra, ändra, aldrig vara nöjd med mig själv... Och att bara stå i allt detta, i all förtvivlan, utan att kunna röra mig, kunna tänka, utan vänner som fanns där, familj långt bort, en kärleksrelation som tog slut......... SÅ ENSAM! Så förbannat ensam kände jag mig. Och det var nödvändigt. Jag har verkligen, verkligen behövt vara ensam, lära mig att vara med mig själv, att gilla mitt umgänge, att tycka om mig själv, att acceptera mig själv! Därmed inte sagt att jag är klar. Hela tiden möter jag situationer, då jag känner mig osäker och tvivlar och försöker vända mig om och ändå står jag kvar där, pust! Om det är någon som har försökt fly på alla sätt som går att fly, så är det jag! Believe me! Tack och lov är jag mycket mer medveten om det idag, när jag flyr, varför jag flyr, varför jag reagerar som jag gör, vad som händer och jag är inte offer för mina egna upplevelser bakåt i tiden, som triggar igång mig i vissa situationer.
Allting knoppas just nu...
Nu var det inte alls detta jag tänkt skriva om, men livets flöde ni vet, där saker och ting inte blir som man tänkt sig... Vill uttrycka en enorm tacksamhet över alla ni underbara människor som kommit in i mitt liv, det senaste året!!! När jag satt där i soffan och helt enkelt kände mig så förbannat ensam, kunde jag inte ana att alla ni skulle finnas i mitt liv idag! Det är så lätt att ta förgivet allt som sker, allt vi har omkring oss, människor som finns där, ända till den dagen vi står utan allting och lär oss att uppskatta det. Förr ville jag alltid ha mer av allting, var aldrig nöjd. Idag arbetar jag intensivt på att hela tiden fokusera på det jag är tacksam över. Som min vän Maria ofta skriver, överflöd föder överflöd. Det är så häftigt också, att horoskopet som en väninna har utläst för mig och den kommande tiden, de kommande åren hittills stämmer! Maj skulle bli en månad av mer utåtrikning och olika kurser, en tid för växande. Jag anmälde mig igår till en workshop i intuitiv sång/övertonssång och i förrgår var jag på Yogaakademien på chanting, äkta vedisk chanting, där vi ljudade samtidigt som vi stod i olika asanas (yogaställningar). Nya människor, nya möten, nya utmaningar... och hela tiden inser jag VAD jag behöver jobba med!!!! Alltför ofta har jag lagt min egen styrka, förmåga och makt i min omgivnings händer och förlitat mig på den, deras val, deras åsikter och deras bekräftelse. Jag har varit som en fjäril utan vingar, som hejdlöst blåst runt i vinden... När jag faller in i detta, tappar jag min kraft! Jag tappar tilltro, hopp och tillit. Ända till jag inser att jag faktiskt själv sitter på min egen makt! Amazing hah! Då kommer lugnet, tilliten och harmonin tillbaka. Ibland behöver jag bara snurra runt i de där gamla mönstrena, ungefär som en torktumlare som behöver tumla runt en sista gång, för att VERKLIGEN FÖRSTÅ! Den här grundtryggheten, stabiliteten som jag fått för mig att jag inte har, den finns verkligen där, bara jag litar till den, litar till mig själv. Det är väl detta som kallas existensiell ensamhet, en känsla av att en faktiskt är helt själv i sin egen existens, känsla, upplevelse osv...
Kom rosor och akvileja...
Tänker ofta på hur mycket jag levde i den YTTRE världen tidigare. Det har varit extremt nu, då jag verkligen har behövt leva i den INRE världen, vara i skogen, isolera mig från omvärlden och försöka landa i alla inre processer. Sakta, sakta öppnar jag upp för den yttre världen... Det är fortfarande skräckblandad förtjusning ibland, andra gånger går det bra. Igår gick det mindre bra, då jag blev alldeles yr och matt när jag gick ner på stan i Karlstad för att sätta mig vid kanalen... Alla människor, alla ljud, all rörelse, alla intryck... Too much! Så bara att gilla läget och andas vid kanalen tillsammans med fåglar, som jag matade med hälsobröd. En fin stund! Har börjat läsa en ny blogg och det har väckt massa reflektioner inom mig, som jag behöver skriva ur mig... Acceptans... Som för mig handlar om att acceptera där jag befinner mig nu, se nuet som det är och acceptera det, även om jag inte gillar situationen och önskar att jag befann mig längre fram än vad jag gör. Men tänker jag på alla visioner och drömmar, utifrån att fokusera på att jag inte är där, då känner jag mig mest nedslagen. Däremot kan jag visualisera och drömma för att bli glad, växa och sprudla, känna att allt faktiskt är möjligt sålänge jag fokuserar på allt jag vill och önskar! Hittills har så mycket av det jag har satt upp intentioner för förverkligats och äntligen är jag klar med min visionskarta för 2012! Mycket av det jag klippt och klistrat upp på den, börjar komma in i mitt liv, är det inte fantastiskt! Denna magiska Law Of Attraction! Att alla människor och händelser jag möter, har jag dragit till mig! Eller? Tror samtidigt att vi inte kan styra över allt, att allt inte handlar om att vi drar till oss det, utan helt enkelt att vi behöver möta det för att växa ytterligare en bit... Tror mycket på olika planeters inverkan på våra liv och att vi väljer till exempel omvägar, för att mer och mer hitta vår rätta väg, vårt sanna jag... Jag tror också att balansen mellan den yttre och inre världen kommer att bli stabiliare för mig med tiden. Tror att hela min tillvaro kommer att vara mer balanserad. Prestation kontra meditation.
Herr Mås och jag hade fina samtal om livet.
Häromdagen satte jag mig, tro det eller ej, vid mitt rätt ostämda piano och plinkade! En början på en ny låt tog form i påskas och efter att på skoj, ha fått i uppgift att skapa två nya låtar på två olika teman av en vän, verkade det ta form omedvetet inom mig! Fortsatte på min påbörjade låt, skapade lite text till, på just det temat hon gett mig. Sedan började en annan låt ta form, med en text baserad på det andra temat. Så det här med att få uppgifter fungerar verkligen för mig! Annars kommer jag ingenstans... kommer aldrig till skott. Allt bara fastnar därinne och jag blir trött istället... Såg anslag för Wiksholmsfestivalen igår; en liten festival på en udde här i stan, där lokala band kan spela! Datum för anmälan och bandmöte hade redan varit. Och såhär är det hela tiden; uttagningen till Nemis-scenen (osignat-scenen) på Putte i Parken-festivalen i sommar var redan avslutad, körprojektet jag vill vara med i över två helger blev inställt, inte fått svar från konsstället angående att spela på bröllop... Medan jag däremot får platser, respons på och finner evenemang inom den alternativa musikvägen, den mer spirituella musikvärlden! Så jag försöker acceptera att det här med att stå på scen, turnera med min egen musik och prestera i den formen, inte är vad jag ska göra JUST NU! Det var vad jag ville, då, förut, innan... Nu ska och vill jag leva, leka mig fram och uttrycka mig, inte visa upp mig eller mitt skapande!
- Foton: E -
Copyright 2012
Jag vill bara vara jag och jag vill bara acceptera mig själv för den jag är och leva tillåtande. So come on! Bring me life or bring myself to life!
Over and out and love to you!
/E.
Nobody but yourself, can put you in a prison.
Dear friends!
Tack för att ni läser mina megalånga inlägg och kommenterar :-)
Ikväll känner jag sådan lycka inombords! Känner att livet alltmer faller på plats när jag lyssnar inåt, när jag lyssnar till hjärtat, gör de val som hjärtat talar till mig att göra och följer flödet. Till exempel testade jag helt spontant indisk dans, då en vän skulle iväg på det! Jag var på väg ut i skogen, men tänkte "Jag testar!" Kan inte veta hur kroppen reagerar förrän jag testar... Har inte dansat ordentligt på ett och ett halvt år... Och det gick bra, när jag följde kroppen och inte tänkte så mycket eller band fast mig vid koreografin! Bara dansade som jag kände för och pausade när jag blev för yr. Är i en period då jag testar gränserna, töjer och vrider litegrand. Börjat på praktik på Yogainstitutet i Karlstad och töjer och tänjer mig mig själv i yogan, i det praktiska jag hjälper till med, i antal timmar jag är där. Gångerna hittills har jag varit trött, pga lite sömn natten innan, resan och alla förväntningar. Kroppen har varit värkande och stel och utrensningsprocesserna många. Har deckat i sängen så fort jag kommit hem och varit sliten dagen efter. Men på något sätt vet jag bättre nu hur jag tar mig upp rätt fort igen, hur jag kan balansera mig dagen därpå och vad jag behöver/inte behöver. Känner att vissa förändringar fortfarande behöver korrigeras och sedan ändrar det ju sig hela tiden, precis som livet och dess flöde. Man får hela tiden testa på nytt, eftersom jag förändras, min kropp förändras, mitt liv förändras. Rörelse.
Känner också så tydligt när jag gör motstånd mot det som kommer till mig! När jag kämpar emot eller inte vill ta emot det goda som kommer till mig, alla möjligheter, människor, upplevelser och chansen att utvecklas! Blir lite skraj att det ska bli för mycket, men har ändå en tillit till att jag får precis vad jag behöver, precis vad jag klarar av, att jag ständigt är omhändertagen. Pratade om detta med en fin person före yogan i fredags, om att välja tillit istället för rädsla. Känner det så tydligt! Att de rädslor, den oro och misstro jag haft tidigare inte längre fungerar. För jag tror på livets goda, att lösningarna finns där utan att jag behöver leta efter dem (för då gömmer de sig), tänka så mycket, utan mer BARA VARA, så faller allt på plats. Om jag börjar tänka på hur, var, när jag kommer att göra om ett år blir jag mest bara förvirrad. För framtiden är ju inte nu. Och det enda vi har är nuet! Mindfulness-tänket har etablerat sig inom mig. Använder mig av det under resan till Karlstad. Sitter och andas, känner in, låter ljuden bli ett med min inre meditation. Övar, övar, övar... För min hjärna registrerar mycket, tar in allt, vill ha koll och tänka! Precis som hjärnan vill. Precis som EGOT vill. Men hjärtat har så mycket större intelligens. Och jag märker tydligt att det gamla inte fungerar längre. Mitt sätt att se på världen och mitt sätt att leva i världen. Vänner jag har haft. Värderingar jag har haft. Det är otroligt vackert att möta människor med ett öppet hjärta! Som väljer den medvetna vägen, att lyssna inåt, att våga känna efter, att leva med hjärtat. På så vis skapar vi en mer hållbar värld. Den parallella världen är kylig, hård och kall och jag gillar den inte, men klarar bättre av att hantera den när jag själv väljer ljuset och det goda. När jag väljer hjärtat.
Yogapassen på Yogainstitutet är så vackra!! Birgitta väver ihop en helhet och kundaliniyogans filosofi i passen. Har nu varit med på medicinsk yoga vid första tillfället och sedan två pass utifrån navelchakrat. Om vi arbetar med vår mage och att stärka den, stärker vi också beslutsförmågan, vår självkänsla och vår inre eld. Navelchakrat symboliserar ju vår inre eld, vår inre glöd. Det är också vi ska dricka rumstempererat eller hett vatten, för att hålla vår inre eld vid liv! Tycker det är så fint, hur allt vävs samman. Olika teorier, filosofier, läror. Älskar att djupdyka i dem och plocka ut godbitarna till det som känns viktigt för mig! För att bygga min sanning, som jag sedan kan bära med mig och bygga vidare på för min framtida uppgift. Yoga är förknippad med ayurveda, chakrasystemet (energisystemet vi har i våra kroppar), sång/musik, acceptans, tillåtelse, meditation, mindfulness, vegetarisk kost, närvaro. Det är så ljuvligt, hela den världen!! Hur människor mår så gott av yogan och känner dess läkande effekter i sina kroppar. När de går från prestation till meditation. Från att inte våga ljuda med sin röst, till att sjunga med i mantrasångerna och känna sångens meditativa och läkande effekter!
Tycker det är fantatiskt att den västerländska vården, mer och mer släpper in den österländska medicinen. Att människor får medicinsk yoga eller meditation utskrivet på recept. Att man mer och mer börjar få välja alternativa metoder än medicin. Att det förenas, vävs samman och blir en helhet ihop. För det västerländska behöver det österländska och motsatt. Liksom vi behöver varandra. Allt och alla har en funktion. Det är så magiskt att få vara med om detta, att jag har varit i hälsobranschen under så många år och själv får uppleva skiftningarna både inuti och utanför mig! Se hur saker och ting ställs på sin spets, inte fungerar och att förändringar sker. Mot en mer kärlekfull och vacker värld! Andliga tidningar, andliga forum, healing blir mer och mer människor tar del av/får hjälp av, andliga festivaler, kurser och allt annat spännande! Fler och fler inser att vi faktiskt är spirituella varelser, att vi alla har det gudomliga inuti oss. Sedan finns det ju dem som väljer motsatsen; motstånd, försvar och rädsla. Och jag kan inte göra annat än att sända dem kärlek och hoppas att de också vaknar upp en dag. Vet också att vi alla har vårt syfte, vår uppgift. Allt som skett i mig de senaste fem åren är som en enda stor DETOX på alla plan! En rejäl utrensning av mitt gamla jag. Och jag rensar fortfarande. Brottas och gör upp med gamla normer och värderingar, skalar löken. För jag är inte beståndig. Jag är rörelse och jag är förändring.
Jag mår så bra av att tänka att allt är precis som det ska hela tiden! Att allt som sker på Jorden, alla tragedier, alla hemskheter och likväl alla ytterligheter och förändringar till det bättre, är precis som det ska! Den här acceptansen och tillåtelsen har blivit så viktig för mig. Hur skulle jag kunna läka mig själv, om jag fokuserade på hur hemsk och svår smärtan i kroppen kan vara eller på alla mina andra symptom? Jag gjorde det till en början och det blev bara värre... Det som hjälpt mig vidare, är att notera dem, acceptera dem, tillåta dem och på så vis släpper de också taget om mig. Att andas mig genom smärtan och se vad som finns bakom. För smärta har ju alltid en talan. En känsla, händelse eller något annat som ligger bakom och vill komma fram... Hur ska vi kunna förändra om vi inte hade några hemskheter eller en tid då saker och ting ställs på sin spets? 2012 sägs vara transformeringarnas år. Vi går från Fiskarnas tidsålder som varat i 2000 år till Vattumannens tidsålder. Vi genomgår en medvetandehöjning och människor känner av det, får kraftiga reaktioner och allt på Jorden är kaos, för att vi ska förändra vårt sätt att leva, MED HJÄRTAT! Forskning visar på att hjärtat har så mycket större intelligens än hjärnan och att hjärnan inte har utvecklats under de senaste 100 åren, ändå väljer människor att leva med hjärnan. Been there, done that! And no more. Visst, hjärnan är bra till att planera, strukturera och lösa korsord eller annat nödvändigt. Men att lösa världproblemen eller sjukdomar med hjärnan och förneka hjärtat, det går bara inte! Det är så tydligt för mig efter allt jag gått igenom.
Skulle kunna skriva en uppsats eller bok om hela den här resan. Det finns många av mina vänner som gjort liknande resor och skrivit mycket de också. Vi skulle kunna samla allas berättelser i en enda stor bok! :-) Kort och gott, jag mår bra när jag tar ansvar för mig själv, min egen hälsa, min egen kropp, mitt eget mående, balanserar mig och bygger en stadig bas att stå på! Då klarar jag också av att det viner lite extra kring mig, för jag kan stå där med mina rötter jordade och se på när det blåser och alla andra löv far runt. Skulle jag börja motsatt, skulle jag snabbt rasera. Been there, done that also.
Godnatt och love till er!
/Er E.
Tack för att ni läser mina megalånga inlägg och kommenterar :-)
Ikväll känner jag sådan lycka inombords! Känner att livet alltmer faller på plats när jag lyssnar inåt, när jag lyssnar till hjärtat, gör de val som hjärtat talar till mig att göra och följer flödet. Till exempel testade jag helt spontant indisk dans, då en vän skulle iväg på det! Jag var på väg ut i skogen, men tänkte "Jag testar!" Kan inte veta hur kroppen reagerar förrän jag testar... Har inte dansat ordentligt på ett och ett halvt år... Och det gick bra, när jag följde kroppen och inte tänkte så mycket eller band fast mig vid koreografin! Bara dansade som jag kände för och pausade när jag blev för yr. Är i en period då jag testar gränserna, töjer och vrider litegrand. Börjat på praktik på Yogainstitutet i Karlstad och töjer och tänjer mig mig själv i yogan, i det praktiska jag hjälper till med, i antal timmar jag är där. Gångerna hittills har jag varit trött, pga lite sömn natten innan, resan och alla förväntningar. Kroppen har varit värkande och stel och utrensningsprocesserna många. Har deckat i sängen så fort jag kommit hem och varit sliten dagen efter. Men på något sätt vet jag bättre nu hur jag tar mig upp rätt fort igen, hur jag kan balansera mig dagen därpå och vad jag behöver/inte behöver. Känner att vissa förändringar fortfarande behöver korrigeras och sedan ändrar det ju sig hela tiden, precis som livet och dess flöde. Man får hela tiden testa på nytt, eftersom jag förändras, min kropp förändras, mitt liv förändras. Rörelse.
Känner också så tydligt när jag gör motstånd mot det som kommer till mig! När jag kämpar emot eller inte vill ta emot det goda som kommer till mig, alla möjligheter, människor, upplevelser och chansen att utvecklas! Blir lite skraj att det ska bli för mycket, men har ändå en tillit till att jag får precis vad jag behöver, precis vad jag klarar av, att jag ständigt är omhändertagen. Pratade om detta med en fin person före yogan i fredags, om att välja tillit istället för rädsla. Känner det så tydligt! Att de rädslor, den oro och misstro jag haft tidigare inte längre fungerar. För jag tror på livets goda, att lösningarna finns där utan att jag behöver leta efter dem (för då gömmer de sig), tänka så mycket, utan mer BARA VARA, så faller allt på plats. Om jag börjar tänka på hur, var, när jag kommer att göra om ett år blir jag mest bara förvirrad. För framtiden är ju inte nu. Och det enda vi har är nuet! Mindfulness-tänket har etablerat sig inom mig. Använder mig av det under resan till Karlstad. Sitter och andas, känner in, låter ljuden bli ett med min inre meditation. Övar, övar, övar... För min hjärna registrerar mycket, tar in allt, vill ha koll och tänka! Precis som hjärnan vill. Precis som EGOT vill. Men hjärtat har så mycket större intelligens. Och jag märker tydligt att det gamla inte fungerar längre. Mitt sätt att se på världen och mitt sätt att leva i världen. Vänner jag har haft. Värderingar jag har haft. Det är otroligt vackert att möta människor med ett öppet hjärta! Som väljer den medvetna vägen, att lyssna inåt, att våga känna efter, att leva med hjärtat. På så vis skapar vi en mer hållbar värld. Den parallella världen är kylig, hård och kall och jag gillar den inte, men klarar bättre av att hantera den när jag själv väljer ljuset och det goda. När jag väljer hjärtat.
Yogapassen på Yogainstitutet är så vackra!! Birgitta väver ihop en helhet och kundaliniyogans filosofi i passen. Har nu varit med på medicinsk yoga vid första tillfället och sedan två pass utifrån navelchakrat. Om vi arbetar med vår mage och att stärka den, stärker vi också beslutsförmågan, vår självkänsla och vår inre eld. Navelchakrat symboliserar ju vår inre eld, vår inre glöd. Det är också vi ska dricka rumstempererat eller hett vatten, för att hålla vår inre eld vid liv! Tycker det är så fint, hur allt vävs samman. Olika teorier, filosofier, läror. Älskar att djupdyka i dem och plocka ut godbitarna till det som känns viktigt för mig! För att bygga min sanning, som jag sedan kan bära med mig och bygga vidare på för min framtida uppgift. Yoga är förknippad med ayurveda, chakrasystemet (energisystemet vi har i våra kroppar), sång/musik, acceptans, tillåtelse, meditation, mindfulness, vegetarisk kost, närvaro. Det är så ljuvligt, hela den världen!! Hur människor mår så gott av yogan och känner dess läkande effekter i sina kroppar. När de går från prestation till meditation. Från att inte våga ljuda med sin röst, till att sjunga med i mantrasångerna och känna sångens meditativa och läkande effekter!
- Foton: Elina Karsna-
Copyright 2012
Tycker det är fantatiskt att den västerländska vården, mer och mer släpper in den österländska medicinen. Att människor får medicinsk yoga eller meditation utskrivet på recept. Att man mer och mer börjar få välja alternativa metoder än medicin. Att det förenas, vävs samman och blir en helhet ihop. För det västerländska behöver det österländska och motsatt. Liksom vi behöver varandra. Allt och alla har en funktion. Det är så magiskt att få vara med om detta, att jag har varit i hälsobranschen under så många år och själv får uppleva skiftningarna både inuti och utanför mig! Se hur saker och ting ställs på sin spets, inte fungerar och att förändringar sker. Mot en mer kärlekfull och vacker värld! Andliga tidningar, andliga forum, healing blir mer och mer människor tar del av/får hjälp av, andliga festivaler, kurser och allt annat spännande! Fler och fler inser att vi faktiskt är spirituella varelser, att vi alla har det gudomliga inuti oss. Sedan finns det ju dem som väljer motsatsen; motstånd, försvar och rädsla. Och jag kan inte göra annat än att sända dem kärlek och hoppas att de också vaknar upp en dag. Vet också att vi alla har vårt syfte, vår uppgift. Allt som skett i mig de senaste fem åren är som en enda stor DETOX på alla plan! En rejäl utrensning av mitt gamla jag. Och jag rensar fortfarande. Brottas och gör upp med gamla normer och värderingar, skalar löken. För jag är inte beståndig. Jag är rörelse och jag är förändring.
Jag mår så bra av att tänka att allt är precis som det ska hela tiden! Att allt som sker på Jorden, alla tragedier, alla hemskheter och likväl alla ytterligheter och förändringar till det bättre, är precis som det ska! Den här acceptansen och tillåtelsen har blivit så viktig för mig. Hur skulle jag kunna läka mig själv, om jag fokuserade på hur hemsk och svår smärtan i kroppen kan vara eller på alla mina andra symptom? Jag gjorde det till en början och det blev bara värre... Det som hjälpt mig vidare, är att notera dem, acceptera dem, tillåta dem och på så vis släpper de också taget om mig. Att andas mig genom smärtan och se vad som finns bakom. För smärta har ju alltid en talan. En känsla, händelse eller något annat som ligger bakom och vill komma fram... Hur ska vi kunna förändra om vi inte hade några hemskheter eller en tid då saker och ting ställs på sin spets? 2012 sägs vara transformeringarnas år. Vi går från Fiskarnas tidsålder som varat i 2000 år till Vattumannens tidsålder. Vi genomgår en medvetandehöjning och människor känner av det, får kraftiga reaktioner och allt på Jorden är kaos, för att vi ska förändra vårt sätt att leva, MED HJÄRTAT! Forskning visar på att hjärtat har så mycket större intelligens än hjärnan och att hjärnan inte har utvecklats under de senaste 100 åren, ändå väljer människor att leva med hjärnan. Been there, done that! And no more. Visst, hjärnan är bra till att planera, strukturera och lösa korsord eller annat nödvändigt. Men att lösa världproblemen eller sjukdomar med hjärnan och förneka hjärtat, det går bara inte! Det är så tydligt för mig efter allt jag gått igenom.
Skulle kunna skriva en uppsats eller bok om hela den här resan. Det finns många av mina vänner som gjort liknande resor och skrivit mycket de också. Vi skulle kunna samla allas berättelser i en enda stor bok! :-) Kort och gott, jag mår bra när jag tar ansvar för mig själv, min egen hälsa, min egen kropp, mitt eget mående, balanserar mig och bygger en stadig bas att stå på! Då klarar jag också av att det viner lite extra kring mig, för jag kan stå där med mina rötter jordade och se på när det blåser och alla andra löv far runt. Skulle jag börja motsatt, skulle jag snabbt rasera. Been there, done that also.
Godnatt och love till er!
/Er E.
No more stress.
Hey lovely!!
Vilken fin inåt-dag det har varit! Bara ta hand om mig själv, mysa, njuta och ge mig själv allt det jag behöver!! Ibland tappar jag bort mig själv i djungeln av information, andra människor och deras åsikter och insikter och tankar... Var är jag? Vem är jag? Vad vill JAG? Vad är mitt syfte? Vad är min sanning? Vad är mitt kall här på Jorden? Bara att ställa frågorna startar en process inombords... Tappade bort mig själv i blåsvädret, som återigen höjde vatan (ayurveda) i mig och teet tog slut, missade oljemassagen, hade oregelbundna rutiner, tänkte för mycket, yogade för lite... Detta i kombination med att jag hade otroligt ont i kroppen och fick ett kraftigt bakslag efter förra veckan. Tror att gongen Birgitta spelade på när jag var på Yogainstitutet drog fram massa gammalt groll av avvisande, ensamhet och separation som skulle läkas ut... Och nog gjorde det! En påsk fylld av tårar och åter tårar. Äntligen är jag på andra sidan igen! Lugna skogspromenader och lugn yoga i kombination med självkärlek, varm mat, massa balanserande te, fina vänner och spirituell musik och att sjunga, så kommer jag i balans igen!! Och att välja bort ALLT som drar ner mig, inklusive personer som tar mer än vad de ger just nu... Because I am worth the best!
Har lyssnat på Mirabai Ceiba hela kvällen när jag yogade och andades... Sedan testade jag detta med Spotify radio och fann då till FAIRY NIGHTSONGS av Singh Kaur och Gary Stadler. Vilka fullkomligt UNDERBARA toner! Jag älskar pianospel och ljusa röster. Mystik och vemod, som berör. Associationer till skogen och naturen... Älvor... Stämmor... Undra om detta är ett tecken på att det snart är dags att förverkliga mitt eget album som bara ligger där och väntar på rätt tillfälle? Mitt album ÄLVA! Med naturmystik-stämning och stor inspiration av skogen, magin och älvor...
Var på ett konstställe här i trakterna häromdagen och talade med dem just om musiken och mannen där sysslar mycket med musik och har inspelningsstudio och allt möjligt. Plus att de är tacksamma att ha någon som de kan erbjuda sjunger på alla bröllop de har! MOI! Ett steg i taget... Visualisera och drömma och ha höga intentioner! Så faller allt på plats. Märker att jag tappar detta när jag umgås med människor som drar ner mig istället för att höja mig. Vilken tur att jag har min fina lilla umgängesskara med härliga, inspirerande, peppande, andliga kvinnor!! Min underbara astrologi-vän håller just nu på att titta på mitt horoskop och jag får alltfler svar på mitt liv.
Igår när jag hade promenerat i skogen och bad om ett tecken om att allt är som det ska, att jag är på rätt väg, på MIN väg, stod ett rådjur en bit framför mig när jag kom ner från backen ur skogen! Rådjur symboliserar som sagt självkärleken, kärleken till sig själv, att se sin egen skönhet... och detta påmindes jag då om. Rådjuret tittade åt lite olika håll medan han (tror det är en hane) åt på gärdet. Plötsligt stod vi och tittade på varandra. Efter en stund när jag kände för att gå, började han traska åt andra hållet. Så vackert!
Chili älskar att vara med och lyssna på den ljuva musiken. Han blir totalt avslappnad och när jag sjunger mantrasånger nosar han mig i munnen, tittar kärleksfullt på mig och njuter fullkomligt! Är tacksam över att vi båda funnit till denna musiken det senaste året. Att vi funnit TILLBAKA till musiken, på ett NYTT SÄTT! Det är som att bitar faller på plats mer och mer... Märker att Chili behöver lugn och ro, harmoni och trygghet. Känns äntligen som att vi båda har funnit det som är VI! Meditation, yoga, lugn och ro, ljuvlig musik... Många människor slår på radion till sina djur när de åker iväg. Tänker att de behöver lite skrän. Detta för att döva sitt eget dåliga samvete över att de lämnar sitt djur. Jag brukar sätta på skivor med lugn musik eller låta det vara tyst, eftersom djurs naturliga miljö är naturen med fåglar, träd som vajar och blåst som viner. Tror att vi alla i dagens samhälle behöver mer LUGN OCH RO i våra liv! Slå av tvn, lyssna till avkopplande toner, andas, lägga tid på vällagad mat, ägna tid åt oss själva och vårt inre liv, meditera... När vi tappar kontakten med naturen, mår vi dåligt och det är också därför så många människor mår dåligt idag.
Jag är just nu tacksam över att jag börjat hitta tillbaka till musiken, lugnet och harmonin! Det har varit väldigt stökigt, stressigt, rörigt och hetsigt i mitt liv tidigare och jag tror att Chili mår så bra som han kan göra med mig just nu. Känns fint! Och jag hoppas jag kan fortsätta ge honom det han behöver. Genom yogan, rösten och lugnet! Och jag tänker dra mig till sammanhang och människor som lever i samma energi. Det känns rätt, känns som min värld! No more stress!
Kärlek och ljus!
/E.
Vilken fin inåt-dag det har varit! Bara ta hand om mig själv, mysa, njuta och ge mig själv allt det jag behöver!! Ibland tappar jag bort mig själv i djungeln av information, andra människor och deras åsikter och insikter och tankar... Var är jag? Vem är jag? Vad vill JAG? Vad är mitt syfte? Vad är min sanning? Vad är mitt kall här på Jorden? Bara att ställa frågorna startar en process inombords... Tappade bort mig själv i blåsvädret, som återigen höjde vatan (ayurveda) i mig och teet tog slut, missade oljemassagen, hade oregelbundna rutiner, tänkte för mycket, yogade för lite... Detta i kombination med att jag hade otroligt ont i kroppen och fick ett kraftigt bakslag efter förra veckan. Tror att gongen Birgitta spelade på när jag var på Yogainstitutet drog fram massa gammalt groll av avvisande, ensamhet och separation som skulle läkas ut... Och nog gjorde det! En påsk fylld av tårar och åter tårar. Äntligen är jag på andra sidan igen! Lugna skogspromenader och lugn yoga i kombination med självkärlek, varm mat, massa balanserande te, fina vänner och spirituell musik och att sjunga, så kommer jag i balans igen!! Och att välja bort ALLT som drar ner mig, inklusive personer som tar mer än vad de ger just nu... Because I am worth the best!
Har lyssnat på Mirabai Ceiba hela kvällen när jag yogade och andades... Sedan testade jag detta med Spotify radio och fann då till FAIRY NIGHTSONGS av Singh Kaur och Gary Stadler. Vilka fullkomligt UNDERBARA toner! Jag älskar pianospel och ljusa röster. Mystik och vemod, som berör. Associationer till skogen och naturen... Älvor... Stämmor... Undra om detta är ett tecken på att det snart är dags att förverkliga mitt eget album som bara ligger där och väntar på rätt tillfälle? Mitt album ÄLVA! Med naturmystik-stämning och stor inspiration av skogen, magin och älvor...
Var på ett konstställe här i trakterna häromdagen och talade med dem just om musiken och mannen där sysslar mycket med musik och har inspelningsstudio och allt möjligt. Plus att de är tacksamma att ha någon som de kan erbjuda sjunger på alla bröllop de har! MOI! Ett steg i taget... Visualisera och drömma och ha höga intentioner! Så faller allt på plats. Märker att jag tappar detta när jag umgås med människor som drar ner mig istället för att höja mig. Vilken tur att jag har min fina lilla umgängesskara med härliga, inspirerande, peppande, andliga kvinnor!! Min underbara astrologi-vän håller just nu på att titta på mitt horoskop och jag får alltfler svar på mitt liv.
Igår när jag hade promenerat i skogen och bad om ett tecken om att allt är som det ska, att jag är på rätt väg, på MIN väg, stod ett rådjur en bit framför mig när jag kom ner från backen ur skogen! Rådjur symboliserar som sagt självkärleken, kärleken till sig själv, att se sin egen skönhet... och detta påmindes jag då om. Rådjuret tittade åt lite olika håll medan han (tror det är en hane) åt på gärdet. Plötsligt stod vi och tittade på varandra. Efter en stund när jag kände för att gå, började han traska åt andra hållet. Så vackert!
Chili älskar att vara med och lyssna på den ljuva musiken. Han blir totalt avslappnad och när jag sjunger mantrasånger nosar han mig i munnen, tittar kärleksfullt på mig och njuter fullkomligt! Är tacksam över att vi båda funnit till denna musiken det senaste året. Att vi funnit TILLBAKA till musiken, på ett NYTT SÄTT! Det är som att bitar faller på plats mer och mer... Märker att Chili behöver lugn och ro, harmoni och trygghet. Känns äntligen som att vi båda har funnit det som är VI! Meditation, yoga, lugn och ro, ljuvlig musik... Många människor slår på radion till sina djur när de åker iväg. Tänker att de behöver lite skrän. Detta för att döva sitt eget dåliga samvete över att de lämnar sitt djur. Jag brukar sätta på skivor med lugn musik eller låta det vara tyst, eftersom djurs naturliga miljö är naturen med fåglar, träd som vajar och blåst som viner. Tror att vi alla i dagens samhälle behöver mer LUGN OCH RO i våra liv! Slå av tvn, lyssna till avkopplande toner, andas, lägga tid på vällagad mat, ägna tid åt oss själva och vårt inre liv, meditera... När vi tappar kontakten med naturen, mår vi dåligt och det är också därför så många människor mår dåligt idag.
Jag är just nu tacksam över att jag börjat hitta tillbaka till musiken, lugnet och harmonin! Det har varit väldigt stökigt, stressigt, rörigt och hetsigt i mitt liv tidigare och jag tror att Chili mår så bra som han kan göra med mig just nu. Känns fint! Och jag hoppas jag kan fortsätta ge honom det han behöver. Genom yogan, rösten och lugnet! Och jag tänker dra mig till sammanhang och människor som lever i samma energi. Det känns rätt, känns som min värld! No more stress!
Kärlek och ljus!
/E.
Smärtkropp.
Hej vänner!
Kände det var dags för ett inlägg. Mina ord gör sig mer uttryck i min grupp på FB, i mina skrivblock och genom min röst, som har börjat vela göra sig hörd igen. Har spelat och sjungit en del och tonerna flödar på ett helt annat sätt, från hjärtat! Inifrån och ut, istället för tvärtom. Märker sådan skillnad nu jämfört med tidigare, hur jag låter det som vill komma ut, såsom det vill, tvärtemot tidigare, då jag tänkte när jag sjöng och skulle hålla alla bitar på plats. Jag ser fram emot att vidareutveckla mig inom sången på ett djupare sätt! Har många planer och visioner och får ta ett litet steg i taget. Första steget är nu praktik på Yogainstitutet i Karlstad. Känns fantastiskt att Birgitta som ansvarar för det, själv brinner för sång och chanting (mantrasånger man sjunger i grupp) Hon har mycket erfarenhet och har gått utbildningar inom kundaliniyoga, medicinsk yoga, gravidyoga, fibromyalgiyoga, är gongmästare, yogaterapeut och har taktil massage samt mångt mycket mer. En eldsjäl inom yogan, som jag får äran att vara hos! TACKSAMHET.
Funderar mycket kring smärta i mitt liv just nu. Värk i kroppen, molande värk som flyttar sig runt och emellanåt känner jag mig orörlig och nästintill förlamad, särskilt vid djup avslappning. Kroppen vill inte det jag vill och det blir extra tydligt just på medicinsk yoga. Jag har de senaste två åren fått en djupare syn på smärta! Tidigare trodde jag att det låg utanför mig, att jag hade både det ena och andra. Genom ayurvedan har jag förstått att smärta och värk beror på slagg-mentalt eller fysiskt! Kroppen speglar ju vårt mentala hela tiden... Tänker vi tankar som inte harmoniserar med vår inre själ, får det konsekvenser i vår kropp. Gamla oläkta sår, trauman, känslor vi stänger in, sätter sig i kroppen, som ropar allt högre och högre tills vi lyssnar. För mig har smärtan funnits där under många år, men jag har inte lyssnat, till det nu värker i hela systemet om jag inte gör det! Är otroligt fascinerad av chakrasystemet, att vi har chakra/energipunkter genom vår ryggrad, som hör samman med olika organ, känslor och sinnen. Har vi ont i någon del av kroppen, kan vi enkelt se vad den delen är kopplad till och genom det leta oss vidare fram till grundläggande orsak till vår värk. Det är som att skala en lök, för varje lager blommar det upp nya saker att läka ut och titta på, tills vi kan börja skala nästa lager. Tänk då att vi söker upp läkare, som ger oss värktabletter, som bara dövar smärtan ännu mer och våra blockeringar växer oss starkare. Likaså om vi väljer att inte titta på det som gör ont, utan fortsätter att stänga in det. En dag tar det stopp! Vi kanske råkar ut för en olycka, en livskris eller sjukdom, som leder till att vi tvingas stanna upp och börja blicka inåt. När man väl har börjat går det inte att återvända till livet som det var tidigare. Det går inte att förneka eller förtränga längre, utan man får fortsätta skala löken och lära känna sig själv, den gudomliga själ man är därinne!
Ibland tappar jag tilltron och börjar grubbla över värken, gå in i den... Och jag ska ju plocka fram den, se på den, observera den, uppmärksamma den, reflektera över den och samtidigt acceptera den, låta den finnas där i bakgrunden utan att bli ett med den... Märker att jag är otroligt känslig för energier! När jag har gått på healing har jag verkligen känt energierna i hela min kropp och det har tagit dagar för dem att landa. Likaså i tisdags när Birgitta spelade på gongen och ja nu har haft värk i två dagar efteråt. Ofta får jag ont i hela systemet av lugn, meditativ yoga, men jag antar att det är för att jag tar mig en närvarande stund med mig själv och verkligen tillåter allt att komma. Det är vad som är så fint med yoga! Att man öppnar upp dörrar för känslor och oläkta sår att läka. Även om det gör ont, även om tårar rinner, så plockar man fram det, ser på det och blir lite mer friare för var gång! Jag känner mig så fri inombords, även om jag har värk i min kropp. Det är nämligen inte spänningsvärk jag har, utan en energivärk... Jag får mycket mer ont när det är fullmåne och då är det ju starka energier som påverkar oss!
Märker att jag har svårt att förhålla mig till människor som har en helt annan världsbild än jag. Min värld är ju så självklar. Hur kan man inte se att värken har en djupare mening? Hur kan man blunda? Hur kan man inte vilja förändra? Men jag inser att det handlar om att man inte är redo, redo att möta sit själv på ett djupare sätt. Människor som påstår att det inte är för dem och tar avstånd, de tar också avstånd från sig själva... förnekar sig själva... och ju mer de gör det, desto mer ont får de på olika sätt och skapar begränsningar i sina kroppar, sina själar. Birgitta pratade på yogan att det nu finns forskning som visar på det som österländska medicinen alltid har vetat, att vi består av energi! Och genom yogan töjer och tänjer vi ut våra kroppar och därmed energiflödet i kroppen. Inom kundaliniyogan talar man om kundalinikraften, som strömmar genom hela chakrasystemet i ryggraden när vi är fria från blockeringar, som blockerar våra energipunkter. Vår inre energi är konstant, men vi kan påverka den, genom att frigöra oss själva genom tex. yoga, energibalansering, blicka inåt osv. Yogan är ju fantastisk! Att det finns olika yogapositioner som påverkar respektive chakra och olika yogapass för olika syfte. Likaså med meditationer. Och det är när vi rensar oss själva som vi kan tappa kraft till en början, för att det är saker som behöver komma upp till ytan, men i förlängningen blir vi mer och mer den vi är menad att vara, den vi föddes till den där Jorden för att vara.
Jag var lite förvirrad kring min syn på smärta när jag började skriva, men allt föll på plats när jag uttryckte mig. Dessa ord kom även till mig idag, kring en kurs som ska hållas på Ängsbacka framöver! Och då föll min syn ännu mer på plats...
"Kursen bygger på synen att vi som mänskliga varelser påverkas av fysiska, psykologiska, sociala och andliga faktorer. Den stress och smärta vi upplever i vårt dagliga liv lagras i våra kroppar som spänning och skapar en smärtkropp. Ofta är det en livskris som tvingar oss att öppna upp för en inre resa till läkning av livslånga sår.
Kände det var dags för ett inlägg. Mina ord gör sig mer uttryck i min grupp på FB, i mina skrivblock och genom min röst, som har börjat vela göra sig hörd igen. Har spelat och sjungit en del och tonerna flödar på ett helt annat sätt, från hjärtat! Inifrån och ut, istället för tvärtom. Märker sådan skillnad nu jämfört med tidigare, hur jag låter det som vill komma ut, såsom det vill, tvärtemot tidigare, då jag tänkte när jag sjöng och skulle hålla alla bitar på plats. Jag ser fram emot att vidareutveckla mig inom sången på ett djupare sätt! Har många planer och visioner och får ta ett litet steg i taget. Första steget är nu praktik på Yogainstitutet i Karlstad. Känns fantastiskt att Birgitta som ansvarar för det, själv brinner för sång och chanting (mantrasånger man sjunger i grupp) Hon har mycket erfarenhet och har gått utbildningar inom kundaliniyoga, medicinsk yoga, gravidyoga, fibromyalgiyoga, är gongmästare, yogaterapeut och har taktil massage samt mångt mycket mer. En eldsjäl inom yogan, som jag får äran att vara hos! TACKSAMHET.
Funderar mycket kring smärta i mitt liv just nu. Värk i kroppen, molande värk som flyttar sig runt och emellanåt känner jag mig orörlig och nästintill förlamad, särskilt vid djup avslappning. Kroppen vill inte det jag vill och det blir extra tydligt just på medicinsk yoga. Jag har de senaste två åren fått en djupare syn på smärta! Tidigare trodde jag att det låg utanför mig, att jag hade både det ena och andra. Genom ayurvedan har jag förstått att smärta och värk beror på slagg-mentalt eller fysiskt! Kroppen speglar ju vårt mentala hela tiden... Tänker vi tankar som inte harmoniserar med vår inre själ, får det konsekvenser i vår kropp. Gamla oläkta sår, trauman, känslor vi stänger in, sätter sig i kroppen, som ropar allt högre och högre tills vi lyssnar. För mig har smärtan funnits där under många år, men jag har inte lyssnat, till det nu värker i hela systemet om jag inte gör det! Är otroligt fascinerad av chakrasystemet, att vi har chakra/energipunkter genom vår ryggrad, som hör samman med olika organ, känslor och sinnen. Har vi ont i någon del av kroppen, kan vi enkelt se vad den delen är kopplad till och genom det leta oss vidare fram till grundläggande orsak till vår värk. Det är som att skala en lök, för varje lager blommar det upp nya saker att läka ut och titta på, tills vi kan börja skala nästa lager. Tänk då att vi söker upp läkare, som ger oss värktabletter, som bara dövar smärtan ännu mer och våra blockeringar växer oss starkare. Likaså om vi väljer att inte titta på det som gör ont, utan fortsätter att stänga in det. En dag tar det stopp! Vi kanske råkar ut för en olycka, en livskris eller sjukdom, som leder till att vi tvingas stanna upp och börja blicka inåt. När man väl har börjat går det inte att återvända till livet som det var tidigare. Det går inte att förneka eller förtränga längre, utan man får fortsätta skala löken och lära känna sig själv, den gudomliga själ man är därinne!
Ibland tappar jag tilltron och börjar grubbla över värken, gå in i den... Och jag ska ju plocka fram den, se på den, observera den, uppmärksamma den, reflektera över den och samtidigt acceptera den, låta den finnas där i bakgrunden utan att bli ett med den... Märker att jag är otroligt känslig för energier! När jag har gått på healing har jag verkligen känt energierna i hela min kropp och det har tagit dagar för dem att landa. Likaså i tisdags när Birgitta spelade på gongen och ja nu har haft värk i två dagar efteråt. Ofta får jag ont i hela systemet av lugn, meditativ yoga, men jag antar att det är för att jag tar mig en närvarande stund med mig själv och verkligen tillåter allt att komma. Det är vad som är så fint med yoga! Att man öppnar upp dörrar för känslor och oläkta sår att läka. Även om det gör ont, även om tårar rinner, så plockar man fram det, ser på det och blir lite mer friare för var gång! Jag känner mig så fri inombords, även om jag har värk i min kropp. Det är nämligen inte spänningsvärk jag har, utan en energivärk... Jag får mycket mer ont när det är fullmåne och då är det ju starka energier som påverkar oss!
- Foto: E -
Copyright 2012
Märker att jag har svårt att förhålla mig till människor som har en helt annan världsbild än jag. Min värld är ju så självklar. Hur kan man inte se att värken har en djupare mening? Hur kan man blunda? Hur kan man inte vilja förändra? Men jag inser att det handlar om att man inte är redo, redo att möta sit själv på ett djupare sätt. Människor som påstår att det inte är för dem och tar avstånd, de tar också avstånd från sig själva... förnekar sig själva... och ju mer de gör det, desto mer ont får de på olika sätt och skapar begränsningar i sina kroppar, sina själar. Birgitta pratade på yogan att det nu finns forskning som visar på det som österländska medicinen alltid har vetat, att vi består av energi! Och genom yogan töjer och tänjer vi ut våra kroppar och därmed energiflödet i kroppen. Inom kundaliniyogan talar man om kundalinikraften, som strömmar genom hela chakrasystemet i ryggraden när vi är fria från blockeringar, som blockerar våra energipunkter. Vår inre energi är konstant, men vi kan påverka den, genom att frigöra oss själva genom tex. yoga, energibalansering, blicka inåt osv. Yogan är ju fantastisk! Att det finns olika yogapositioner som påverkar respektive chakra och olika yogapass för olika syfte. Likaså med meditationer. Och det är när vi rensar oss själva som vi kan tappa kraft till en början, för att det är saker som behöver komma upp till ytan, men i förlängningen blir vi mer och mer den vi är menad att vara, den vi föddes till den där Jorden för att vara.
Jag var lite förvirrad kring min syn på smärta när jag började skriva, men allt föll på plats när jag uttryckte mig. Dessa ord kom även till mig idag, kring en kurs som ska hållas på Ängsbacka framöver! Och då föll min syn ännu mer på plats...
"Kursen bygger på synen att vi som mänskliga varelser påverkas av fysiska, psykologiska, sociala och andliga faktorer. Den stress och smärta vi upplever i vårt dagliga liv lagras i våra kroppar som spänning och skapar en smärtkropp. Ofta är det en livskris som tvingar oss att öppna upp för en inre resa till läkning av livslånga sår.
De bästa metoder för läkning bemöter smärtan från två eller flera aspekter som kropp och sinne, kropp och själ eller relationer och sinne. Det är värdefullt att använda ett fungerande verktyg för att relatera till vår inre smärta som är utvecklat och testat av en erfaren ledare, någon som har gått stigen före och talar utifrån sin egen erfarenhet, någon som känner till den smärta och kamp som är en del av detta inre arbete och som vet att det inte finns en väg utan flera."
Jag tänker också att det spelar ingen roll vilken tro man har, VAD man tror på! Allt bygger ju på samma sak; kärlek till sig själv och alla levande varelser, djur och natur, växter, planeten vi bor på. Och oavsett vilken tro man har, har man alltid ett eget ansvar för sin personliga utveckling och att ta hand om kropp och själ! Det går inte att sitta på ändan och be om hjälp, om man sedan lever/tänker på ett sätt som är ohållbart för en själv och ens omgivning. Våra val får alltid konsekvenser och jag ser så tydligt att vi inte är offer för någonting, utan har vår fulla kapacitet och förmåga inom oss!! Det är när vi förnekar den, trycker in den, stänger in den, som vi får ont och smärta skapas och på så vis kan vi inte leva fullt ut i våra liv, som den vi innerst inne är. Allt handlar om att frigöra oss själva!! Allt är möjligt! Och jag ser fram emot att fortsätta utveckla mig själv i samspel med andra människor som tar ansvar för sin personliga utveckling och reflekterar kring sig själva, reaktioner och livet! Istället för att klaga och skylla på andra. Vi är ju hela tiden spegelbilder av varandra och det vi irriterar oss på hos en annan, väcker något inom oss själva vi behöver beakta. Likaså när vi attraheras av en annan människa, kan vi titta på VAD det är vi attraheras av och hur vi kan utveckla det inom oss själva!
Namaste till alla er och tack för att ni finns! Känner också stor tacksamhet för denna resa jag gör, där jag verkligen får möjlighet att lära känna mig själv på djupet, kommer till insikt och växer för var dag! Hade jag inte gort det, hade jag sprungit på i den yttre världen som tidigare... Tack till alla er som vågar leva med öppet hjärta och kärlek och värme till de era och hela er omgivning! Ni ger hopp och bidrar till en bättre värld! Människor som väljer att stänga sitt hjärta, bidrar också motsatt till en mer ofredlig värld.
Keep up the positive thoughts!!
/E.
Livsnjutaren Chili!
Fann denna bild när jag letade efter en fin skogsbild bland mina foton på datorn!
En bild från juni förra sommaren. Vilken livsnjutare och vän jag har i älskade lilla Chili :-) Han har det så bra i livet här på landet; äter, sover, kelar, lyssnar på lugn musik, mediterar med mig, får och ger så mycket kärlek bara genom sin närvaro och blickar, är ute på äventyr på gården och i naturen runtomkring, vaktar bilar som kommer och åker, njuter när matte tokar runt och flippar ut ibland!
Chili är en sådan klok och snäll katt. Kärleksfull, förstående, varm och omtänksam. Han gillar inte när jag torkar tassarna, rengör öronen eller klipper klorna. Men han klöser mig aldrig, morrar litegrand och tittar på mig med stora ögon. Jag talar snällt och bestämt till honom och ger honom pussar och då brukar det gå bra :-) Han finns för mig i alla väder. En sann själsfrände, sambo och livskamrat! Sänder honom beskydd ofta, ofta...
Dessutom är han en lokalkändis! Varit med tre gånger i Arvika Nyheters "Sommarbilden", en gång som veckans bild och gick till final, hihi :-)
- Foto: E -
Copyright 2012
JAG DUGER - UTBRÄNDHET SUGER!
Kära vänner!
Jag deltar i en kampanj, som Topphälsa har nu! JAG DUGER-UTBRÄNDHET SUGER! Och även om jag ser på "utbrändhet" som någonting högre, en medvetandehöjning för att vårt sätt att leva inte är hållbart, varken utifrån och in eller inifrån och ut, så tycker jag det är härligt, skönt och positivt att det uppmärksammas vilka enorma krav vi kvinnor har och ställer på oss själva! Många gånger tänker jag på hur min mor har orkat genom alla år; jobba, handla, laga mat, städa, sticka, diska, sy med mera med mera... och samtidigt hinna med sig själv. Jag tror att de tidigare generationerna verkligen lade ner hela sin själ i sina barn, medan vi nuförtiden mer vill förverkliga oss själva samtidigt som vi har barn! Upplever att allting var lugnare och mer stilla förr. Det var inte samma informationsflöde som det är idag och inte heller samma krav i samhället på utseende och hur vi ska vara. Jag började använda lite mascara när jag var tolv år. Idag ser jag unga flickor runt sex-sju år som sminkar sig och modetrender sprider sig ända ner i spädbarnsår. Våra barn blir som accessoarer vi ska pryda oss själva med. Och många i min omgivning har berättat om att deras barn blir utskrattade om de inte har senaste sneakers eller jeans i skolan. När jag var liten blev jag utskrattad jag också. Psykiskt utfryst. Något som har satt djupa spår, jag än idag bearbetar. Bar stora tröjor med stora kragar och långa halsband, som jag tyckte om, men började avsky för att de just hackade på dem... Men jag var stark och stolt och stod emot grupptrycket. Det var också därför de inte tålde mig! På scenen kunde ingen trycka ner mig! Där slog jag allt och alla! Sången var min styrka. Jag har ALLTID sett min egen styrka! Och den finns inom mig, även om jag kan verka skör och sårbar många gånger. Men det är ju just sårbarheten som är styrkan.
JAG TROR på en bättre värld, mer hållbart samhälle/leverne, mer medvetenhet på alla plan, mer kärlek människor emellan, att vi värdesätter varandra för dem vi är och det vi har att bidra med! Att vi alla ser att vi gör så gott vi kan, bidrar med det vi har och det vi kan. Att vi alla är en del i en helhet och att var och en har sin uppgift och fokuserar på den och att ta hand om sig själva, isället för att jämföra och värdera så mycket i relation till andra.
I senaste numret av Topphälsa bidrar olika kända och okända personer med sina berättelser om vad de väljer bort i vardagen och stressen av att vara perfekt, för att må bättre och duga ändå! Och med kampanjen pågår en stor tävling, där man kan ge sitt bästa antistress-tips och vinna finfina priser!
Mitt bidrag lyder såhär:
"Jag går själv igenom utmattning/utbrändhet just nu och det är en resa utan dess like. Jag är tacksam över att få lära känna mig själv, på RIKTIGT. Den Elina jag är innanför alla skal, under alla masker. Skalar en liten bit dag för dag och finner nya spännande sidor. Detta hade jag inte fått uppleva om det inte var tack vare min situation. TACKSAMHET är ett av mina bästa tips! ♥ Att se det stora i det "lilla" och vara tacksam över den jag är och det och dem jag har kring mig. För mig är det numera att andas, kramas, naturen, promenader, min älskade kise, fina vänner, min sångröst, yogan... allt detta som hjälper mig på min resa framåt. Att vara MINDFUL i allt jag gör, allt jag är. Använda mina sinnen och ta vara på nuet, här och nu, som det är! Att ANDAS genom smärtan, som ju är en spegling av en känsla. Ger jag den plats och fokus ett slag, tappar den kraft och smärtan lättar... ACCEPTANS är ett annat ledord. Många gånger lättare sagt än gjort.
Inom ayurvedan är utmattning ett kraftigt vataöverskott. Vi lever på ett sätt idag som ökar vatan inom oss och när obalansen går långt ner i vävnaderna leder det till sjukdom-utmattning... Ett annat tips är att balansera genom yoga, meditation, ayurvediska teer och varm, vällagad och anpassat kryddad mat. Att låta saker och ting TA TID. Att stanna upp och se det som är här, njuta och välja att göra mindre och istället VARA mer ♥"
Kom igen tjejer! Tillsammans är vi starka och vi behöver inte vara så förbannat perfekta på alla vis hela tiden! Jag har försökt och det får bara bakslag och motstånd! Faller dit än idag, trots idogt arbete vidare... Och gud vad jag tappar energi när jag försöker vara den perfekta, duktiga, presterande flickan... För jag vet ju att jag duger genom att bara vara jag!
Massa kärlek till er!
/E.
Jag deltar i en kampanj, som Topphälsa har nu! JAG DUGER-UTBRÄNDHET SUGER! Och även om jag ser på "utbrändhet" som någonting högre, en medvetandehöjning för att vårt sätt att leva inte är hållbart, varken utifrån och in eller inifrån och ut, så tycker jag det är härligt, skönt och positivt att det uppmärksammas vilka enorma krav vi kvinnor har och ställer på oss själva! Många gånger tänker jag på hur min mor har orkat genom alla år; jobba, handla, laga mat, städa, sticka, diska, sy med mera med mera... och samtidigt hinna med sig själv. Jag tror att de tidigare generationerna verkligen lade ner hela sin själ i sina barn, medan vi nuförtiden mer vill förverkliga oss själva samtidigt som vi har barn! Upplever att allting var lugnare och mer stilla förr. Det var inte samma informationsflöde som det är idag och inte heller samma krav i samhället på utseende och hur vi ska vara. Jag började använda lite mascara när jag var tolv år. Idag ser jag unga flickor runt sex-sju år som sminkar sig och modetrender sprider sig ända ner i spädbarnsår. Våra barn blir som accessoarer vi ska pryda oss själva med. Och många i min omgivning har berättat om att deras barn blir utskrattade om de inte har senaste sneakers eller jeans i skolan. När jag var liten blev jag utskrattad jag också. Psykiskt utfryst. Något som har satt djupa spår, jag än idag bearbetar. Bar stora tröjor med stora kragar och långa halsband, som jag tyckte om, men började avsky för att de just hackade på dem... Men jag var stark och stolt och stod emot grupptrycket. Det var också därför de inte tålde mig! På scenen kunde ingen trycka ner mig! Där slog jag allt och alla! Sången var min styrka. Jag har ALLTID sett min egen styrka! Och den finns inom mig, även om jag kan verka skör och sårbar många gånger. Men det är ju just sårbarheten som är styrkan.
JAG TROR på en bättre värld, mer hållbart samhälle/leverne, mer medvetenhet på alla plan, mer kärlek människor emellan, att vi värdesätter varandra för dem vi är och det vi har att bidra med! Att vi alla ser att vi gör så gott vi kan, bidrar med det vi har och det vi kan. Att vi alla är en del i en helhet och att var och en har sin uppgift och fokuserar på den och att ta hand om sig själva, isället för att jämföra och värdera så mycket i relation till andra.
I senaste numret av Topphälsa bidrar olika kända och okända personer med sina berättelser om vad de väljer bort i vardagen och stressen av att vara perfekt, för att må bättre och duga ändå! Och med kampanjen pågår en stor tävling, där man kan ge sitt bästa antistress-tips och vinna finfina priser!
Mitt bidrag lyder såhär:
"Jag går själv igenom utmattning/utbrändhet just nu och det är en resa utan dess like. Jag är tacksam över att få lära känna mig själv, på RIKTIGT. Den Elina jag är innanför alla skal, under alla masker. Skalar en liten bit dag för dag och finner nya spännande sidor. Detta hade jag inte fått uppleva om det inte var tack vare min situation. TACKSAMHET är ett av mina bästa tips! ♥ Att se det stora i det "lilla" och vara tacksam över den jag är och det och dem jag har kring mig. För mig är det numera att andas, kramas, naturen, promenader, min älskade kise, fina vänner, min sångröst, yogan... allt detta som hjälper mig på min resa framåt. Att vara MINDFUL i allt jag gör, allt jag är. Använda mina sinnen och ta vara på nuet, här och nu, som det är! Att ANDAS genom smärtan, som ju är en spegling av en känsla. Ger jag den plats och fokus ett slag, tappar den kraft och smärtan lättar... ACCEPTANS är ett annat ledord. Många gånger lättare sagt än gjort.
Inom ayurvedan är utmattning ett kraftigt vataöverskott. Vi lever på ett sätt idag som ökar vatan inom oss och när obalansen går långt ner i vävnaderna leder det till sjukdom-utmattning... Ett annat tips är att balansera genom yoga, meditation, ayurvediska teer och varm, vällagad och anpassat kryddad mat. Att låta saker och ting TA TID. Att stanna upp och se det som är här, njuta och välja att göra mindre och istället VARA mer ♥"
Kom igen tjejer! Tillsammans är vi starka och vi behöver inte vara så förbannat perfekta på alla vis hela tiden! Jag har försökt och det får bara bakslag och motstånd! Faller dit än idag, trots idogt arbete vidare... Och gud vad jag tappar energi när jag försöker vara den perfekta, duktiga, presterande flickan... För jag vet ju att jag duger genom att bara vara jag!
Massa kärlek till er!
/E.
Tillit, tacksamhet och tro!
Hej vackra!!
Jag är verkligen inne i flow just nu. Allt harmoniserar och faller på plats, mer och mer. Väljer vackra, goda, stora tankar och visualiserar alla mina drömmar. Fokuserar på att hela tiden höja mitt fokus och må så bra som jag kan! Där jag går i samtal och kroppskännedom pratar de ofta om att ingen människa är på topp hela tiden och att man inte "bör" ha en bild av att alltid vara glad, pigg, energisk osv... Jag vill precis tvärtom! Jag vill verkligen ha den bilden och ställa in mitt fokus på bästa möjliga hela tiden! Visst går det upp och ner, men jag vet ju också att när jag blir trött, nedstämd och utmattad, har jag tänkt tankar som inte harmoniserar med mitt inre. För som Maria skriver, vet jag innerst inne att jag är gudomlig och magisk, värd allt gott i världen! Värd all kärlek, all godhet. Och när jag tänker tankar som går emot detta mår jag dåligt. Likaså om jag befinner mig framåt eller bakåt. Och det är därför jag har mått så otroligt dåligt, både mentalt och kroppsligt, för jag har ältat och ältat sönder saker och ting, aldrig varit nöjd och slått ner på mig själv. Nu känns det som en lätthet, en otroligt tung börda som har släppt och jag känner mig så FRI!! Och såklart kommer kreativitet, skaparlust och glädje med det! Jag vill bara dansa, sjunga, leva, skratta. Och kroppen bär mig. Jag låter den sköta sig själv och följer flödet. Orkar inte dalta så mycket med den, utan vet att den bär mig sålänge jag behandlar den med kärlek och ömhet och allt startat i hjärnan, vilka tankar jag tänker om mig själv.
Tillåtelse är ett ledord i mitt liv numera. Jag väljer det som kroppen talar till mig att göra, om det så är vila, ta en promenad, dansa, yoga, sjunga, kramas. Har börjat äta fisk lite smått igen och jag njuter av det! För det är vad jag vill! Längtat efter fisk så länge och varit på gång ett tag... Det roliga var att när jag åt fisk första gången igen efter mitt uppehåll och hade mensvärk, fann jag en artikel om att omega är välgörande vid kraftiga menssmärtor. Och jag har känt att jag verkligen behöver omegan och tyngden som finns i fisken! Känner mig mer fri och obegränsad när jag gjort detta val. Följt min inre vägvisare. Detta är något jag gör mer och mer och då kommer lösningarna till mig. Jag behöver inte ens blinka, för allt faller på plats. Jag väljer att vara och leva i NUET och låta allting komma av sig självt. För sålänge jag tar hand om mig själv och ger mig det jag behöver i stunden, kommer resten! Jag känner detta så tydligt nu. Tilliten... Och från att ha varit konstant orolig är denna kontrast magisk och storslagen! Från att ha legat mestadelen av dagarna och nu orka göra saker, vara uppe utan att bli yr, outhärdligt trött och känna overklighetskänslor är detta som att födas på nytt och börja LEVA! Det är ju bara jag som känner skillnaden och jag vill liksom ropa ut min glädje till hela världen!! Att detta är livet. Livet är här och nu! Och vi har allt vi behöver inom oss!
Tar verkligen tillvara på de "små" glimtarna, som för mig är fantastiska! Som en sol på himlen, snö som faller ner från träden i skogen, den oändliga tystnaden, Lalehs dansanta toner, en kärleksfull blick från Chili, vänlighet och omtanke från en god vän, filosoferande med hon den vackra, sång från min kropp och röst, gardiner med gröna mönster, paket från min mor, omtanke från min far, människor som finns där i min omgivning!! Det finns oändligt mycket att vara tacksam över, var dag, var minut! Och jag väljer att leva småskaligt, för det är i det lilla det stora finns.
Nu vill jag så sakteliga sprida min värme, mitt ljus, min glädje, min uppskattning, min kärlek till världen!! Har STORA planer! Och jag njuter av att bara vara. Vara jag, vara här i Värmland, vara hemma, vara med Chili, vara med mina vänner, vara i nuet. Jag känner att det är min tid nu och att jag kan skapa mitt liv helt själv, precis som jag vill ha det! Slumpen tror jag inte på längre. Inte efter att ha lärt mig mer om attraktionslagen! Och om jag faller in i oro, tänker jag direkt att jag drar till mig just det jag inte önskar genom att oroa mig och då väljer jag att släppa oron för tilliten. Tilliten till att allt blir precis som det ska. Och att jag genom mina tankar skapar min egen verklighet. Det är så tydligt för mig nu. Jag kan läka allt med tankarna!!
Önskar er en magisk helg!
Värme och ljus
/Er E.
Jag är verkligen inne i flow just nu. Allt harmoniserar och faller på plats, mer och mer. Väljer vackra, goda, stora tankar och visualiserar alla mina drömmar. Fokuserar på att hela tiden höja mitt fokus och må så bra som jag kan! Där jag går i samtal och kroppskännedom pratar de ofta om att ingen människa är på topp hela tiden och att man inte "bör" ha en bild av att alltid vara glad, pigg, energisk osv... Jag vill precis tvärtom! Jag vill verkligen ha den bilden och ställa in mitt fokus på bästa möjliga hela tiden! Visst går det upp och ner, men jag vet ju också att när jag blir trött, nedstämd och utmattad, har jag tänkt tankar som inte harmoniserar med mitt inre. För som Maria skriver, vet jag innerst inne att jag är gudomlig och magisk, värd allt gott i världen! Värd all kärlek, all godhet. Och när jag tänker tankar som går emot detta mår jag dåligt. Likaså om jag befinner mig framåt eller bakåt. Och det är därför jag har mått så otroligt dåligt, både mentalt och kroppsligt, för jag har ältat och ältat sönder saker och ting, aldrig varit nöjd och slått ner på mig själv. Nu känns det som en lätthet, en otroligt tung börda som har släppt och jag känner mig så FRI!! Och såklart kommer kreativitet, skaparlust och glädje med det! Jag vill bara dansa, sjunga, leva, skratta. Och kroppen bär mig. Jag låter den sköta sig själv och följer flödet. Orkar inte dalta så mycket med den, utan vet att den bär mig sålänge jag behandlar den med kärlek och ömhet och allt startat i hjärnan, vilka tankar jag tänker om mig själv.
Tillåtelse är ett ledord i mitt liv numera. Jag väljer det som kroppen talar till mig att göra, om det så är vila, ta en promenad, dansa, yoga, sjunga, kramas. Har börjat äta fisk lite smått igen och jag njuter av det! För det är vad jag vill! Längtat efter fisk så länge och varit på gång ett tag... Det roliga var att när jag åt fisk första gången igen efter mitt uppehåll och hade mensvärk, fann jag en artikel om att omega är välgörande vid kraftiga menssmärtor. Och jag har känt att jag verkligen behöver omegan och tyngden som finns i fisken! Känner mig mer fri och obegränsad när jag gjort detta val. Följt min inre vägvisare. Detta är något jag gör mer och mer och då kommer lösningarna till mig. Jag behöver inte ens blinka, för allt faller på plats. Jag väljer att vara och leva i NUET och låta allting komma av sig självt. För sålänge jag tar hand om mig själv och ger mig det jag behöver i stunden, kommer resten! Jag känner detta så tydligt nu. Tilliten... Och från att ha varit konstant orolig är denna kontrast magisk och storslagen! Från att ha legat mestadelen av dagarna och nu orka göra saker, vara uppe utan att bli yr, outhärdligt trött och känna overklighetskänslor är detta som att födas på nytt och börja LEVA! Det är ju bara jag som känner skillnaden och jag vill liksom ropa ut min glädje till hela världen!! Att detta är livet. Livet är här och nu! Och vi har allt vi behöver inom oss!
- Foto: E -
Copyright 2012
Tar verkligen tillvara på de "små" glimtarna, som för mig är fantastiska! Som en sol på himlen, snö som faller ner från träden i skogen, den oändliga tystnaden, Lalehs dansanta toner, en kärleksfull blick från Chili, vänlighet och omtanke från en god vän, filosoferande med hon den vackra, sång från min kropp och röst, gardiner med gröna mönster, paket från min mor, omtanke från min far, människor som finns där i min omgivning!! Det finns oändligt mycket att vara tacksam över, var dag, var minut! Och jag väljer att leva småskaligt, för det är i det lilla det stora finns.
Nu vill jag så sakteliga sprida min värme, mitt ljus, min glädje, min uppskattning, min kärlek till världen!! Har STORA planer! Och jag njuter av att bara vara. Vara jag, vara här i Värmland, vara hemma, vara med Chili, vara med mina vänner, vara i nuet. Jag känner att det är min tid nu och att jag kan skapa mitt liv helt själv, precis som jag vill ha det! Slumpen tror jag inte på längre. Inte efter att ha lärt mig mer om attraktionslagen! Och om jag faller in i oro, tänker jag direkt att jag drar till mig just det jag inte önskar genom att oroa mig och då väljer jag att släppa oron för tilliten. Tilliten till att allt blir precis som det ska. Och att jag genom mina tankar skapar min egen verklighet. Det är så tydligt för mig nu. Jag kan läka allt med tankarna!!
Önskar er en magisk helg!
Värme och ljus
/Er E.
Kreativitet och frihet.
Hej mina fina läsare!
Skrivlusten är tillbaka. Likaså skaparlusten. Livslusten. Ja, alla lustar som går att komma på! Solen värmer alltmer och jag känner att jag börjar ta mig ur mitt ide... Allt faller på plats, mer och mer för var dag som går. Först rasar livet en smula och sedan byggs det upp på nytt. JAG bygger upp det, med min styrka, kraft och fantastisinne! Lät allt rasa, observerade när det skedde, accepterade det och släppte taget. Kände tillit och omhändertagande av det här stora vi ingår i, som vi alltid har med oss. Använde mig av attraktionslagen och visualiserade mina drömmar, satte höga intentioner och lät svaren komma till mig. Och nu står jag här, på gång, på väg i livet, igen... VILL så otroligt mycket och får bromsa mig själv! Annars gör kroppen det. Och tur är väl det, annars skulle jag väl köra på som tidigare, bara för att det är så kul att leva just nu! En berg-och dalbana, som jag själv kan styra med mina tankar. Jag är fascinerad och tacksam över verktygen jag har fått att se på tankarna som moln på en klarblå himmel, moln som seglar förbi, istället för att vara offer för dem och följa dem, gå in i oro och smärta. Kan notera kroppssymptomen på ett helt annat sätt. Notera att de finns där, acceptera dem och välja att inte vara offer för dem. Kanske vila lite mer den dagen, andas mig genom smärtan och ta det lite lugnare. Kroppen talar ju alltid till oss. Smärta är som min yogalärare sade idag, ett motstånd. När vi förändrar tankemönster, fortsätter vi att agera som tidigare av gammal vana, innan det nya har förankrats och då känns det i kroppen. All smärta speglar vårt inre, vårt psyke, talar till oss. Det är också skillnad på smärta och om det är mentalt jobbigt. Är det äkta smärta, ska vi kanske backa, medan om det är mentalt motstånd, behöver utmana oss själva. Om vi känner oss stela och spända i en situation, kanske vi ska prova att vara i den, notera vad som sker i oss, andas, acceptera och på så vis frigöra den inre blockeringen vi har, för att bli mer FRIA. Jag känner mig alltmer fri i kropp och själ. Mjuk, vacker, fri och som den Elina jag är född att vara. I min balanslinje, i mig själv. Bortom alla skal och masker. Skalar lite för var dag och ibland smärtar det när jag tar bort ett invant lager av hur jag ska vara. Sedan går jag vidare och känner mig lättare. Sedan kommer nästa lager. Och det är väl detta som kallas livet. Lager av skal att skala bort, för att bli den vi är innerst inne.
Och jag känner att jag kommer till min rätt med människor jag kan vara mig själv med, som accepterar mig för den jag är, som den jag är och väljer att inte döma mig. För när vi dömer andra, värderar eller granskar, har åsikter om andra, speglar det bara oss själva. Då dömer vi oss själva. Det väcker ett motstånd i OSS som vi behöver möta och andas oss igenom. Det är inte fel på omgivningen. Den har helt enkelt triggat igång något inom oss som känns obekvämt och svårt. Men vi har alltid ett VAL. Om vi vill se det som något negativt eller om vi vill se det härliga i att anta en utmaning att växa oss lite starkare, lite friare! För vi stagnerar om vi väljer att inte utmana oss själva. Och som Jenny har skrivit, är att stagnera döden. Och som Blossom har skrivit, en stel kropp, är inte en fri kropp. För kroppen speglar ju återigen vårt inre. Och går vi runt med stelhet och smärta, bär vi även på mycket inre stelhet och smärta. Det finns inga GENVÄGAR. Och jag är tacksam över denna resa jag genomgår, denna transformation, för att bli mitt sanna JAG! Blod, svett och tårar att möta sig själv. Jag vill lova att det är värt ALL MÖDA! Och den viktigaste relationen vi har är med oss själva. Det är något som är tydligt för mig nu, då jag tidigare alltid sökt bekräftelse i omgivningen och trott att jag behöver till exempel en man för att betyda något. Lagt mitt värde i prestation och att göra. Nu kan jag sitta, titta, andas, njuta, leva och bara vara... Just för att det är vad som är ATT LEVA.
Lycka i mitt hjärta just nu är att jag förmodligen kommer att göra praktik på Yogainstitutet i Karlstad! Vara med och förbereda inför yogapassen och ha möjlighet att delta på dem! Bland annat medicinsk yoga, som bygger på kundaliniyoga och som jag fann till i somras... Som har hjälpt mig att lära mig andas på riktigt, vara i min kropp och acceptera, notera, släppa taget, precis som mindfulnessen som likaså följt mig har gjort. Det har blivit ett sätt att leva, ett sätt att vara. Och som återigen min yogalärare sade idag, krävs det övning att lära om kroppen. Har vi under många år gått med uppdragna axlar, tar det tid att få ner dem. Vi släpper lite, bit för bit, när vi känner oss redo. Somliga känner sig inte redo alls och fortsätter vandra i samma spår och konsekvenserna kommer också utav det. Jag ser så tydligt idag att ingen är offer för vad som kommer till en. Det är helt och fullt ens tankar och leverne som påverkar hur vi mår, upplever, reagerar. Vi har alla en kappsäck med erfarenheter med oss, som kan kännas tunga och traumatiska och vi har också ett val hur vi förhåller oss till dem! Har vi till exempel dålig erfarenhet av närhet, kan vi arbeta med den! Vi kan notera när det känns svårt och acceptera den. På så vis får den tunga känslan ingen kraft. För det vi fokuserar på, förstärks! Så fokuserar vi på hur svårt det känns, blir det svårare. Ibland behöver vi vara i det svåra en längre tid, för att vara redo att ta oss vidare. Men jag rekommenderar inte att stanna där för länge. Likaså heller inte att försöka fly, för smärtor i vårt inre går inte att fly. Det kan verka enkelt att försöka undvika alla situationer som till exempel innebär närhet till andra människor och ju mer vi undviker dem, desto mer får vi av dem. Jag tycker det är häftigt! Hur vi liksom alltid möter det och dem vi behöver. Har vi svårt för närhet, möter vi människor som vill ge oss närhet, just för att vi ska öva oss. Vår utveckling sker ALLTID i SAMSPEL MED ANDRA.
Jag tackar och bugar för storheten inom mig och sänder alltid de människor som utmanar mig kärlek! För gör jag det, har jag valt att inte gå in i deras reaktioner och agerande på vad jag sänder ut. Jag vet att det ligger i dem själva och att de bara behöver extra kärlek för att ta sig vidare! Jag övar mig i att de kärleken och gudomligheten i alla jag möter. För alla har vi innerst inne en längtan att bli älskade för dem vi är, bortom masker och skal. Först och främst behöver vi älska oss själva, ge oss självkärlek och inse att vi är värd all den kärlek som kommer till oss. Och då har vi ju största möjliga möjlighet att öva oss på att ta emot den, genom dem vi möter som ger oss kärlek! Jag väljer numera kärlek, godhet och vänlighet. För jag vet att Jorden är en kärleksfull plats att leva på och det vi fokuserar på får vi mer av. Gör vi motstånd emot kärleken, bidrar vi faktiskt också till motsatsen. All we need is love! Love, love, love!
Kärlek till er!
/E.
Skrivlusten är tillbaka. Likaså skaparlusten. Livslusten. Ja, alla lustar som går att komma på! Solen värmer alltmer och jag känner att jag börjar ta mig ur mitt ide... Allt faller på plats, mer och mer för var dag som går. Först rasar livet en smula och sedan byggs det upp på nytt. JAG bygger upp det, med min styrka, kraft och fantastisinne! Lät allt rasa, observerade när det skedde, accepterade det och släppte taget. Kände tillit och omhändertagande av det här stora vi ingår i, som vi alltid har med oss. Använde mig av attraktionslagen och visualiserade mina drömmar, satte höga intentioner och lät svaren komma till mig. Och nu står jag här, på gång, på väg i livet, igen... VILL så otroligt mycket och får bromsa mig själv! Annars gör kroppen det. Och tur är väl det, annars skulle jag väl köra på som tidigare, bara för att det är så kul att leva just nu! En berg-och dalbana, som jag själv kan styra med mina tankar. Jag är fascinerad och tacksam över verktygen jag har fått att se på tankarna som moln på en klarblå himmel, moln som seglar förbi, istället för att vara offer för dem och följa dem, gå in i oro och smärta. Kan notera kroppssymptomen på ett helt annat sätt. Notera att de finns där, acceptera dem och välja att inte vara offer för dem. Kanske vila lite mer den dagen, andas mig genom smärtan och ta det lite lugnare. Kroppen talar ju alltid till oss. Smärta är som min yogalärare sade idag, ett motstånd. När vi förändrar tankemönster, fortsätter vi att agera som tidigare av gammal vana, innan det nya har förankrats och då känns det i kroppen. All smärta speglar vårt inre, vårt psyke, talar till oss. Det är också skillnad på smärta och om det är mentalt jobbigt. Är det äkta smärta, ska vi kanske backa, medan om det är mentalt motstånd, behöver utmana oss själva. Om vi känner oss stela och spända i en situation, kanske vi ska prova att vara i den, notera vad som sker i oss, andas, acceptera och på så vis frigöra den inre blockeringen vi har, för att bli mer FRIA. Jag känner mig alltmer fri i kropp och själ. Mjuk, vacker, fri och som den Elina jag är född att vara. I min balanslinje, i mig själv. Bortom alla skal och masker. Skalar lite för var dag och ibland smärtar det när jag tar bort ett invant lager av hur jag ska vara. Sedan går jag vidare och känner mig lättare. Sedan kommer nästa lager. Och det är väl detta som kallas livet. Lager av skal att skala bort, för att bli den vi är innerst inne.
Och jag känner att jag kommer till min rätt med människor jag kan vara mig själv med, som accepterar mig för den jag är, som den jag är och väljer att inte döma mig. För när vi dömer andra, värderar eller granskar, har åsikter om andra, speglar det bara oss själva. Då dömer vi oss själva. Det väcker ett motstånd i OSS som vi behöver möta och andas oss igenom. Det är inte fel på omgivningen. Den har helt enkelt triggat igång något inom oss som känns obekvämt och svårt. Men vi har alltid ett VAL. Om vi vill se det som något negativt eller om vi vill se det härliga i att anta en utmaning att växa oss lite starkare, lite friare! För vi stagnerar om vi väljer att inte utmana oss själva. Och som Jenny har skrivit, är att stagnera döden. Och som Blossom har skrivit, en stel kropp, är inte en fri kropp. För kroppen speglar ju återigen vårt inre. Och går vi runt med stelhet och smärta, bär vi även på mycket inre stelhet och smärta. Det finns inga GENVÄGAR. Och jag är tacksam över denna resa jag genomgår, denna transformation, för att bli mitt sanna JAG! Blod, svett och tårar att möta sig själv. Jag vill lova att det är värt ALL MÖDA! Och den viktigaste relationen vi har är med oss själva. Det är något som är tydligt för mig nu, då jag tidigare alltid sökt bekräftelse i omgivningen och trott att jag behöver till exempel en man för att betyda något. Lagt mitt värde i prestation och att göra. Nu kan jag sitta, titta, andas, njuta, leva och bara vara... Just för att det är vad som är ATT LEVA.
Så passande budskap för rådjur;
Du kan skapa skönhet i ditt liv.
Din gåva är att du kan använda dig av kärleken vid alla tillfällen.
-Foto: E -
Copyright 2012
Lycka i mitt hjärta just nu är att jag förmodligen kommer att göra praktik på Yogainstitutet i Karlstad! Vara med och förbereda inför yogapassen och ha möjlighet att delta på dem! Bland annat medicinsk yoga, som bygger på kundaliniyoga och som jag fann till i somras... Som har hjälpt mig att lära mig andas på riktigt, vara i min kropp och acceptera, notera, släppa taget, precis som mindfulnessen som likaså följt mig har gjort. Det har blivit ett sätt att leva, ett sätt att vara. Och som återigen min yogalärare sade idag, krävs det övning att lära om kroppen. Har vi under många år gått med uppdragna axlar, tar det tid att få ner dem. Vi släpper lite, bit för bit, när vi känner oss redo. Somliga känner sig inte redo alls och fortsätter vandra i samma spår och konsekvenserna kommer också utav det. Jag ser så tydligt idag att ingen är offer för vad som kommer till en. Det är helt och fullt ens tankar och leverne som påverkar hur vi mår, upplever, reagerar. Vi har alla en kappsäck med erfarenheter med oss, som kan kännas tunga och traumatiska och vi har också ett val hur vi förhåller oss till dem! Har vi till exempel dålig erfarenhet av närhet, kan vi arbeta med den! Vi kan notera när det känns svårt och acceptera den. På så vis får den tunga känslan ingen kraft. För det vi fokuserar på, förstärks! Så fokuserar vi på hur svårt det känns, blir det svårare. Ibland behöver vi vara i det svåra en längre tid, för att vara redo att ta oss vidare. Men jag rekommenderar inte att stanna där för länge. Likaså heller inte att försöka fly, för smärtor i vårt inre går inte att fly. Det kan verka enkelt att försöka undvika alla situationer som till exempel innebär närhet till andra människor och ju mer vi undviker dem, desto mer får vi av dem. Jag tycker det är häftigt! Hur vi liksom alltid möter det och dem vi behöver. Har vi svårt för närhet, möter vi människor som vill ge oss närhet, just för att vi ska öva oss. Vår utveckling sker ALLTID i SAMSPEL MED ANDRA.
Jag tackar och bugar för storheten inom mig och sänder alltid de människor som utmanar mig kärlek! För gör jag det, har jag valt att inte gå in i deras reaktioner och agerande på vad jag sänder ut. Jag vet att det ligger i dem själva och att de bara behöver extra kärlek för att ta sig vidare! Jag övar mig i att de kärleken och gudomligheten i alla jag möter. För alla har vi innerst inne en längtan att bli älskade för dem vi är, bortom masker och skal. Först och främst behöver vi älska oss själva, ge oss självkärlek och inse att vi är värd all den kärlek som kommer till oss. Och då har vi ju största möjliga möjlighet att öva oss på att ta emot den, genom dem vi möter som ger oss kärlek! Jag väljer numera kärlek, godhet och vänlighet. För jag vet att Jorden är en kärleksfull plats att leva på och det vi fokuserar på får vi mer av. Gör vi motstånd emot kärleken, bidrar vi faktiskt också till motsatsen. All we need is love! Love, love, love!
Kärlek till er!
/E.
En tacksamhet.
Kära läsare!
Vad fint att se att ni fortfarande tittar in. Vet inte vilka ni är eller vad ni läser, men det gör inte så mycket. Bara vetskapen om att ni finns där värmer min själ. För er som inte tidigare varit här, kan jag berätta att jag håller på att med små små steg ta mig vidare från "utbrändhet" och finna min sanna livsväg här i livet. Just nu går ögonen i kors när jag skriver. Har svårt att fokusera och ta in intryck, så jag låter fingrarna bara flöda och så får det bli vad det blir. Den här bloggen började som en saga om musik, second-hand, fotografi och annat skapande, där jag delade med mig av mina texter och dikter. När jag startade den hade jag tidigare bloggat på en annan blogg under ett par år och övergick senare till denna. Det skulle bli en nystart. En nystart efter att mitt liv rasat och jag tagit mig upp igen. Men det gick lite för fort den gången och jag körde på i gamla hjulspår, både tankemässigt och livsstilsmässigt och så brast allt igen. Ännu djupare. Ännu hårdare. Som ett flygplan som kraschar. Nu har det gått ett och ett halvt år sedan det inte höll längre och ibland känns det som att jag inte kommit någonstans, då symptomen är lika intensiva nu som då. Men jag märker tydligare idag, sambandet mellan min tanke och känsla.
Under de gångna åren har jag arbetat intensivt med mig själv! Läst bloggar, funnit själsfränder som gått igenom liknande, rensat ut både mentalt, vänskapsmässigt, själsligt, kroppsligen, materiellt. Ja, på alla sätt som går att rensa! Tankebanorna är mer tillåtande och accepterande, vännerna är djupa och vackra och finns där i alla väder, själen talar till mig vad min sanning är och denna gång LYSSNAR jag, kroppen har gått igenom reaktioner med svett, trötthet, yrsel och överkänslighet för livsmedel och intryck. Sakerna, dem har farit till loppis. KONTRASTER. Det är kontraster nu. Tänker ofta på hur jag levde på ytan tidigare. Viktigt att hår, smink och kläder satt rätt och såg bra ut. Nu orkar jag knappt klä på mig och välja kläder. Sminket har blivit less is more och ofta drar jag på mig det första jag kommer på. Tycker fortfarande det är kul med färg, form och mönster, men märker tydligt om jag går för mycket utanför mig själv. Då tappar jag fotfästet! Och behöver hitta hem till mig själv igen, till mitt hjärta, mitt sanna jag. Vad JAG vill! Tidigare har jag lyssnat på omgivningen, levt i en illusion, utanför mig själv; i andras bekräftelse och åsikter och sanningar om vad jag har för uppgift här på Jorden. Och andras åsikter har inte klingat i enhet med min egen inre sanning.
Så vad vill jag? Viktigt att uttrycka för att manifestera! JAG VILL musik. Det är det enda jag någonsin har velat och någonsin kommer att vilja. Och det är så mycket. Sedan jag fann till yogan har jag insett att det är musiken som är det viktiga för mig och att yogan, hälsan och musiken går hand i hand. Och detta vill jag förena i olika former! Andas, sjunga, yoga och dela detta med andra människor. Jag har visioner och ingen kan stoppa en människa, som har hittat sin väg, för hon har en enorm drivkraft inom sig. Så kommer då Attraktionslagen in i bilden. Denna fantastiska lag, lika naturlig som tyngdlagen! Jenny skriver mycket om den och likaså Tess. Ja, vi känner väl varandra allihop snart här i bloggvärlden :-) Det har varit förvirrat och rörigt inom mig, men saker och ting börjar falla på plats och jag vet hur jag vill leva och manifestera mitt liv med mina tankar. Förändring tar tid och det är okej. Tillåtelse är ett annat ledord i mitt liv. Och likaså enligt attraktionslagen, där det handlar om att sända ut sin önskan och arbeta med sig själv så man tar sig till samma frekvens som själva önskningen. Framförallt handlar det om att släppa taget/släppa motståndet mot att ta emot önskningen/let go... Och detta hör ju samman med mindfulness, som jag också praktikserat sedan ett års tid tillbaka. När jag nu möter omvärlden i små doser, inser jag hur jag själv har levt, skyndat på, stressat på, presterat och uträttat, oroat mig och försökt kontrollera. När allt bara handlar om att släppa taget. För när kropp och knopp inte fungerar och man sitter där i soffan helt orörlig, ja, då finns det ingen annan väg än att kapitulera. Det är DÅ läkningen startar. Och den har startat för mig. Den börjar inte utanför mig själv eller i någon metod eller yttre väg, utan inom mig. Välkommen att följa min resa, som jag skriver om lite sporadiskt här på denna blogg!
Tack för att ni följer med!
Namaste
/E.
Mån-nedgång en tidig morgon...
- Foto: E -
Copyright 2012
Självkärlek med ayurveda.
Hej mina vänner!
Var ett tag sedan nu... Försöker få in ayurvedan i mitt liv, min vardag och då finns det inte mycket tid eller inspiration över till att slå på datorn och blogga. Har känt mig så vilsen, så förvirrad, utmattad, haft otroligt mycket värk i leder-molande värk inuti kroppen, främst i benen samt energilöshet. Detta är ju symptom som har följt mig i snart två års tid och även tidigare. Nu när jag har funnit till ayurvedan faller allt på plats. Förstår min muskelvärk bakåt i tiden, förstår hur jag känt mig totalt utmattad mellan varven och förstår hur det sätt jag har levt och tänkt har lett mig hit, till "utbrändhet". Ayurvedan säger att det är en själv som är orsak till den "sjukdom" man har. Att man helt enkelt levt i disharmoni med naturen och sin egen sanna inre natur/kroppskonstitution. Gör man det år efter år efter år, kan en liten obalans leda till en sjukdom. Och inom ayurvedan finns det metoder att komma till rätt med vilken obalans som helst, om det så är gikt, reumatism, utmattning, högt kolestorol, gallsten, njursten. Ja, i princip alla våra västvärlds-sjukdomar! För inom ayurvedan går man till botten med en obalans, som gått så långt som till sjukdomsstadie fem när obalansen börjat gå in i våra vävnader. Befinner man sig i stadie ett-tre kan man få hjälp genom teer och örter. Medan obalansen i stadie fyra har börjat flytta sig runt i kroppen och slutligen i stadie fem gått in i vävnaderna.
- Foto: www.healthveda.com -
Ayurvedan och jag fann varandra hösten 2010 då jag fann till några fina bloggar på nätet! Det skrevs om oljemassage och jag blev nyfiken. Blev hänvisad till Vedalila och testade att oljemassera mig själv vid något tillfälle. Har alltid tyckt om att pyssla om mig själv, göra inpackning i håret osv. Det blev att jag fortsatte med oljeinpackningar i håret. Detta var något min dåvarande frisör även tipsat mig om. Och i senaste numret av medlemstidningen från hälsokedjan Life, stod det om kokosolja som hårinpackning, sesamolja för torra händer och fötter och att smörja sig med olja före dusch. Hur ayurvediskt kan det mer bli!? Jenny skrev inlägg om ayurvedans smaker och jag blev vägledd av henne i denna nya värld. Och så började jag prenumerera på Blossom Magazine, som byggde upp tidningen efter att man ska leva efter sin kroppstyp, SE HÄR! I februari för ett år sedan hade de en ayurvedaspecial, som jag slukade och har använt mig mycket av. Testade på vänner vilken kroppstyp de har och för några månader sedan lånade jag slutligen boken "Ayurveda för kropp och själ", av Peter Ljungsberg och Eva Sanner. Intressant bok!! Jag som alltid haft svårt att läsa, bläddrade hit och dit i boken och snappade upp allt om årstidsväxlingar och tider på dygnet. För några dagar sedan var jag så på en ayurvedakurs på Ayurveda Livsbalans i Karlstad och för en vecka sedan själv på en ayurvedisk behandling vid stress i kroppen!
Nog om detta... Känner mig manad att skriva om ayurvedan! Efter att jag spritt ut den lite kors och tvärs har jag fått förfrågningar om hur man kan använda sig av den. Om man som jag verkar ha; lika starka doschor vad gäller vata-pitta, hur blir det då med varmt/kallt och liknande? Hur balanserar man, hur tänker man?
För att börja med lite bakgrund, kommer ayurvedan från Vedaskrifterna som är 3000 år gamla. Det sägs att läran har mediterats fram. Den bygger på lagen om karma, att om vi utsätter våra kroppar för sådant som sänker immunförsvaret, kommer vi att bli sjuka. ORSAK OCH VERKAN. Den säger att vi är levande organismer med levande celler, där allting vi omger oss med påverkar oss. Om jag blir förgiftad, är det beroende på hur jag har levt och att människor lider beror på att vi inte ser vårt värde. Ayurvedan handlar om att ge sig själv kärlek och inse sitt eget värde, för att kunna ge sig själv det en behöver för att vara i balans!
Vi har alltså en alldeles unik kroppskonstitution. De olika kroppstyperna (doschorna) kallas för vata, kapha och pitta. Vi kan tex. vara vata/pitta, pitta/vata, vata/kapha, kapha/vata och kors och tvärs och tvärs och kors. För att ta reda på sin alldeles unika kroppstyp, är det bästa att gå till en ayurvedisk hälsorådgivare, som gör en pulsdiagnostik och då kan se vilken doscha som dominerar och vilken som är underdominerad, samt eventuella obalanser genom att titta på naglar och tunga. Vill du göra ett enkelt test, finns det HÄR! Men det är inte bara vår kroppstyp som påverkar oss... Om vi till exempel är en vata/pitta, kan vi inte leva efter vataråden konstant, utan vi behöver följa årstidsväxlingarna och tiderna på dygnet. Detta för att komplicera till det hela lite mer :-)
06-10 , 18-22 Kaphatid, Vår
10-14, 22-02 Pittatid, Sommar
14-18, 02-06 Vatatid, Vinter
Nu när jag skriver är det alltså pittatid. Vädret ute är vataväder (kallt och blåsigt). Jag har ett överskott av vata i mig och bästa tiden att balansera detta överskott är alltså nu under vataårstiden, samt under vatatiden på dagen, mellan 14-18 och 02-06 (då jag förhoppningsvis sover). Det kan lika gärna vara kaphaväder ute, fast det är vinter, som nu när dagarna växlar mellan milt och fuktigt och kallt och torrt.
- Foto: www.ayurvedametoden.com -
Vata (luftelement):
Nyckelord: Regelbundenhet!
Kroppstyp: Smal, torr, frusen. Ojämn matsmältning, lätt förstoppning. Känslig för förändringar, torr och kall mat samt kyla. Bör ej äta oftare/tätare än nödvändigt.
Egenskaper: Alert, spontan och kreativ. Lär sig saker snabbt och glömmer lätt. Vid obalans blir de lätt oroliga och får humörsvängningar.
Typiska hälsoproblem: Koncentrationssvårigheter, högt blodtryck, gaser, sömnproblem, värk och kronisk trötthet.
Kostråd: Lättsmält och väl tillagad mat. Ingefära och svartpeppar kan understödja matsmältningen. Tips på råvaror är betor, morot, kålrot, jordnötssmör och sesamfrön. Bäst är mat som är varm, fuktig, oljig! Söta, sura och salta kryddor är balanserande!
Träning och balans: Behöver balansera aktiviteter och jorda sig i form av exempelvis meditativ yoga. Välja lugnare träningsformer och inte de allra mest pulsinriktade och hetsiga passen! Stanna hellre inne en kall vinterdag... Struktur, regelbundenhet, stillhet, meditation och värme balanserar, medan mycket omväxling, stressig miljö och oreda skapar obalans. Kundaliniyoga är en god yogaform för dig!
Pitta (eldelement):
Nyckelord: Måttlighet!
Kroppstyp: Medium, snabb ämnesomsättning, varm, lätt diarré. Känslig för sol, hetta, gifter, stark och sur mat.
Egenskaper: Bra minne, goda ledaregenskaper och ett starkt intellekt. När de kommer ur balans blir de lätt arga, frustrerade och otåliga.
Typiska hälsoproblem: Magsår, eksem, omättlig hunger och törst samt vredesutbrott.
Kostråd: Bör ej gå på tom mage, utan fylla på regelbundet med till exempel blötlagda nötter, torkad frukt, söta apelsiner, russin, dadlar (uppbyggande mat). Behöver basisk och ren mat i form av bladgrönskaker för exempelvis. Dessa kan vara bra att mixa i en smootie, eftersom våra tänder har förändrats genom tiderna och vi har svårare idag att finfördela maten. En pitta kan må bra av raw food-kost sommartid. Vintertid behöver en pitta också varmare mat, även om den gärna får vara kylande för att skapa lugn och fokus. Tips på råvaror är ris, blomkål, broccoli och kikärtor! Söta, bittra och sammandragande kryddor är välgörande och undvik starka, sura samt salta.
Träning och balans: Mår bättre av att komma ut och träna, än att vara inne i en varm hall. Om sommaren är simning en god aktivitet! Naturupplevelser, svalka och tidigt sänggående balanserar, medan för många projekt på en gång, hög temperatur och luftfuktighet skapar obalans. Ashtangayoga är en god yogaform för dig!
Kapha (vatten/jordelement):
Nyckelord: Stimulans!
Kroppstyp: Kraftig med risk för övervikt, långsam ämnesomsättning med en låg och konstant aptit, går lätt upp i vikt.
Egenskaper: Lugn och stabil med stort tålamod. Rör sig oftast långsamt och har ett långt minne. Vid obalans kan de bli omotiverade och lata.
Typiska hälsoproblem: Viktökning, allergiska reaktioner, problem med slemhinnorna, deppighet.
Kostråd: Bör äta varm mat, då kapha liksom vata kan vara frusen. Motsatt till vata kan en kapha äta lättare mat, gärna med lågt GI samt starka, bittra och sammandragande smaker. Kapha mår bra av att äta lite fett och undvika kall mat samt mjölkprodukter och bröd. Lite het och varm mat passar utmärkt för att liva upp en kapha! Sommartid är chili och ingefära goda alternativ. Tips på råvaror är röda linser, morot, pumpafrön, ingefära, spenat, lök och aubergine.
Träning och balans: Behöver komma igång genom variation och daglig motion! Värme och torrhet balanserar, medan kyla och fukt skapar obalans. Hathayoga är en god yogaform för dig!
Kanske är det lättaste att jag skriver utifrån mig själv och min obalans! Jag är i nuläget vata/pitta och har ett överskott av vata i mig. Detta skapar känslorna av förvirring, ledvärk, utmattning osv. Men min ursprungliga balanspunkt är mer åt pittahållet. Innan kunde jag hålla många bollar i luften samtidigt, var driven och effektiv. Nu har jag svårt att fokusera på en sak åt gången och känner inte igen mig själv. Min uppgift är alltså att balansera överskottet av vata, för att komma i harmoni med mitt inre sanna jag. Detta gör jag genom varm, fuktig mat, värme, oljemassager, vatate och lugn yoga, att ANDAS! Känner också att jag behöver fokusera på en sak åt gången, vara där jag befinner mig. Vata står ju för rörelse och resor/förändringar kan påverka vata negativt. Förstår nu varför jag tycker det är så stressande att resa och förflytta mig och varför alla symptom blir värre nu under den kalla årstiden (vataårstiden).
- Foto: www.drjigargor.wordpress.com -
Det viktiga inom ayurveda är att ligga steget före hela tiden... När det börjar närma sig vår, får vi ställa in oss på att vi går över till kaphaårstid och kan följa mer kapharåd för att balansera. Har vi då mycket kapha i oss kan vi leva efter kapharåden fullt ut. Samma gäller när vi går över mot sommaren, som är pittaårstid eller vintern, som är vataårstid. Har vi till exempel pitta/vata i oss och vi närmar oss vår, får vi ändå ta hänsyn till att det blir kaphaårstid och då leva efter hälften kapha, hälften pitta, eftersom det då är pitta som är vår dominerande doscha. Detta verkar ju jättekomplicerat, eller hur!?!?
- Jag tyckte också att det kändes rörigt till en början med årstidsväxlingar och tider på dygnet, men nu tänker jag på det naturligt. Och det viktigaste är att göra det som känns rätt och bra för en själv!
Några allmäna råd för en fungerande matsmältning samt balansera och rensa ut AMA ur kroppen lyder:
- Lägga sig 22 och stiga upp 06. Hålla samma rutiner alla dagar i veckan, för att kroppen ska veta vad som komma skall.
- Gärna vila före maten, dock ej efteråt, eftersom matsmältningen då inte får arbeta.
- Tugga maten NOGA och ät långsamt samt inkännande!
- Rör på dig! Ut i naturen och njut av allt vackert där.
- Torrmassage med speciella torrmassagevantar mot lymfa och mage, för att rensa ut AMA ur kroppen.
- Äta ett tidigt kvällsmål, ej försent.
- Oljemassage, för att återfukta utifrån/in.
- Ha en klunk sesamolja i munnen om morgonen för att slemhinnorna ska suga åt sig fukten och smörj gärna näsborrar, öron och fötter med oljan. Fötterna suger upp olja, in i hela kroppen. VIKTIGT med en kvalitetsolja!
- Drick hett vatten om morgonen för att starta ämnesomsättningen. Vi ska helst tömma tarmen före 06 på morgonen, innan vi äter och avföringen ska se ut som en fast banan :-)
- Foto: www.ayurvedalifestyletravel.blogspot.com -
Det finns OTROLIGT MYCKET att skriva om ayurvedan! Jag känner att detta blev lite rörigt och som ett axplock av en sådan stor lära. Det finns ayurvediska råd för allting, allt från förkylning till mensbesvär. Det viktiga är dock att förebygga och ta hand om sig själv, så att en obalans inte går så långt som till en sjukdom. Maten har en central del inom ayurveda och vi talar här om att äta sattvisk kost, kost som främjar vår utveckling och är färsk, ren och lätt mat som också är smörjande, näringsrik och söt. Den ger energi istället för att ta och hjälper oss att nå högre medvetandetillstånd. Och den bör varken vara under eller för högt över vår egen kroppstemperatur, för att matsmältningen ska fungera tillfredställande. En icke fungerande matsmältning-sämre immunförsvar-infektioner...
Exempel på sattvisk kost är:
- Lagom mogen frukt och färska juicer.
- Mjölk (ska alltid ätas som en egen måltid, uppvärmd förstås-inget ska vara kallt inom ayurvedan)
- Ghi (renat smör, där man har kokat bort kaseinet från smöret)
- Hemlagad yoghurt
- Honung
- Basmatiris
- Sesamfrön
- Mandlar
- Dadlar
- Kokosnöt
- Sötpotatis
- Mungbönor
- Gul squash
- Groddar
- Sallad
Ayurvedan säger att vi bör äta mjölk som en separat måltid, likaså frukt! Och att inte blanda rå mat med lagad mat (detta typiskt svenska att ha sallad till maten...) eller att äta matrester med nylagad mat. Vi bör dricka en timme före eller efter måltid och laga maten så pass saftig att den ger oss den vätska vi behöver. Kolsyrade drycker är ingen hit och heller inte glass... Allt ska vara varmt! :-) Särskilt för vata och kapha. Pitta kan behöva dricka avsvalnat vatten, som ändå är uppkokt först. Allt ska ta tid och göras om inom ayurvedan :-)
Huden är vårt största organ och det gäller att återfukta utifrån och in med en god sesamolja. Oljemassagen renar, balanserar lymfsystemet och det endokrina systemet, smörjer, mjukar upp muskler, vävnader och leder. HÄR finner ni hur en oljemassage går till!
Och HÄR är en annan intressant artikel om ayurveda!
Jag hoppas att detta gav er lite klarhet i denna vackra lära om har ni frågor är det bara att hojta!
Till vi ses nästa gång!
LEV VÄL*
/E.
Paus.
Hej finaste raraste ni.
Jag har tagit en bloggpaus och vet inte när och om jag återvänder. Kanske jag börjar sakna bloggen nu när jag bestämt mig, vem vet! Det återstår att se... Följer en del av era bloggar titt som tätt och lämnar avtryck ibland... Ni finns i mitt hjärta.
Just nu kan ni nå mig genom min grupp "Elinas tänkvärda" på Facebook, där jag delar med mig av min resa och insikter.
Tycker om er och tack för all värme, kärlek och pepp ni gett och ger mig genom er närvaro!
*Massa, massa kärlek till er*
/Er E.
Jag har tagit en bloggpaus och vet inte när och om jag återvänder. Kanske jag börjar sakna bloggen nu när jag bestämt mig, vem vet! Det återstår att se... Följer en del av era bloggar titt som tätt och lämnar avtryck ibland... Ni finns i mitt hjärta.
Just nu kan ni nå mig genom min grupp "Elinas tänkvärda" på Facebook, där jag delar med mig av min resa och insikter.
Tycker om er och tack för all värme, kärlek och pepp ni gett och ger mig genom er närvaro!
*Massa, massa kärlek till er*
/Er E.
Foto: www.odlingspyssel.blogg.se
Det finns inga prinsessor mer.
Hej finaste!!
Åhh, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag loggar in och upptäcker att jag fått nya kommentarer, bara sådär, helt oväntat. Fast jag skrivit en gång i månaden på sistone. Tack Katarina och Sabine, för era fina ord! Att få pepp, värme och omtanke när jag som minst anar det och mest behöver det. Det betyder så ofantligt mycket! Superfint rensningstips du gav mig Sabine! Ja, nu kommunicerar jag direkt med er såhär, eftersom jag har en blogg där det inte syns om jag svarar på era kommentarer eller inte.
Alltså, jag tror jag går i ide över vintern. Det är mörkt dygnet runt och bara regnar och regnar. Tänder massa ljus och försöker hålla koll på om det är dag eller natt, men med ett trött huvud är det inte så lätt alla gånger. Det är som att jag lever i min bubbla och tittar ut till omvärlden titt som tätt. Försöker hålla det påträngande informationsflödet ovanför mitt huvud och inte låta det trycka in i mig. För samhällets krav, information och stress känner jag av. Det är en tuff värld, ett tufft klimat! Särskilt om man har en obalans i kroppen och samlat mycket stress i sin själ. Då känns det extra mycket. Alla tv-apparater i mataffärerna, billjud, blinkande skärmar, människor som pratar samtidigt, höga ljud, umgänge/samtal samtidigt som tv (?)... Detta är ju inte alltid så lätt att förklara för utomstående, särskilt de som inte varit med om något liknande.
Ibland slår jag på datorn och då blir det en del musik. Just nu lyssnar jag och lillen på Laleh, fina Laleh! Hon är fantastisk på att komponera låtar, skriva charmiga, tänkvärda, poetiska texter och uttrycka sina inre känslor. Har förstått att hon medverkar i "Så mycket bättre" och har lyssnat på hennes versioner av andra duktiga musikers låtar. Hon är så kärleksfull och ödmjuk som människa. Minns när hon på en konsert lät oss som var där, köpa planscher eller ta en gratis, beroende på om vi tjänade pengar eller var studenter/arbetslösa. Det är människor som hon, med ett kärleksfullt hjärta som kommer längst! Och hon ger en hopp om en kärleksfull musikvärld, som ju annars är väldigt hård och tuff. Fann även en intervju med Tomas Ledin om hur han fick lägga musikkarriären åt sidan för att han "gick in i väggen". Det känns ju betryggande att någon som är så pass stor går ut med det och berättar. Och just vetskapen om att det går att ta sig tillbaka och att musiken alltid finns inom en. En längtan brinner inom mig. Många drömmar. Mycket jag vill och önskar göra med mitt liv! Men just nu är det stillhet och behöver få vara så. Ju mer omgivningen pressar på, desto längre tid tar det. Och detta har inte alla förstått. Men jag står på mig, står stark och sänder ut mina önskningar.
Eftersom jag valt bort tv sedan tre år sedan hänger jag inte med i omvärlden med alla nyheter och tv-program. Men som någon klok skrev en gång; varför ska man sitta och glo på människor som gör bort sig istället för att göra något med sitt eget liv? Ja, så kände jag också. Satt och försökte hänga med i allt överallt, men blev ju bara mer överbelastad. Det gäller att begränsa informationsflödet och verkligen välja det som känns rätt i hjärtat. Fann ett urklipp på hur man begränsar teknostressen och har satt upp det på mitt kylskåp. Tänker på när jag för några år sedan satt med alla musiksidor och uppdateringar själv. Inte konstigt man blir snurrig? Och jag vill inte tillbaka dit. Vill inte tillbaka till det som gjorde att allt började snurra ihop sig för mig. Men ibland försöker jag och blir förstås ännu mer snurrig. Försöker att ge mig själv tid. För det är vad som behövs. Men det förstår inte myndigheterna och "man behöver vara frisk för att vara sjuk".
Ser fram emot julen ihop med mina nära och kära! De allra, allra finaste. Och äventyret vi ska iväg på. Men jag kan tyvärr inte berätta vad det är, eftersom det är en överraskning för min kära mamma! Det blir mycket kreativitet och det behöver jag verkligen! Väcka lusten till liv inom mig. På lördag är det julsångs-sjungande i en kyrka ett tag härifrån och jag vill åka dit och sjunga tillsammans med körerna! För det är så vackert att skapa musik tillsammans och man behöver inte vara bäst, störst och vackrast för att skapa. Spräcker hål på alla krav, inre bilder av hur det ska vara och den där perfektionismen! Gud vad jag är trött på den... För ingen känner sig nöjd genom att jämföra sig, bara sämre och sämre och sämre och nedslagen.
Idag tog jag mod till mig och sökte upp gamla plågoandar på Internet. Kanske är det därför jag blev så sliten sedan? Har köpt en mindfulness-skiva, som innehåller en uråldrig asiatisk övning, där man skänker kärlek till sig själv, någon som står en nära, till alla, till allt levande, till hela Universum och även till en person som varit eller är utmanande. Chili och jag har haft fina stunder tillsammans när vi tillsammans mediterat på denna övning. Han har legat tätt intill mig på filten på yogamattan och jag hållit min hand på honom och skänkt honom kärlek. Igår lade han sin tass på min. Han är verkligen bedårande! Letade alltså upp de som gjort mig illa i mitt hjärta och själ som liten flicka och inser att många av dem sysslar med väldigt ytliga ting nuförtiden. Jag ville en gång slå igenom med min musik, som sångerska, för att ge revansch! Och bara för att jag ville det så mycket så tappade jag lusten. Nu kommer min inre kreativitet och mitt utlopp för den, mer inifrån. Från hjärtat. Och det kommer att bli mer sant. Mer trovärdigt. "Det är inte alltid positivt att få höra att man sjunger bra", skrev en recensent en gång om min musik och reflekterade kring min tonsäkerhet och stora potential och att jag behövde arbeta på känslan. Åh vad jag var stolt och fortfarande ÄR av den recensionen! Den var så viktig för mig, min första recension på mina första inspelade låtar som jag blottade för världen. I Göteborgsposten dessutom! Nu kommer jag in på nya spår, som vanligt... Jag får börja skriva lite oftare.
Tack för mig denna gång. Hoppas vi hörs snart igen. Jag följer många av er på håll och ibland kommenterar jag. Tar in så mycket jag orkar, för det är ju ingen idé att ta in mer! Och det jag inte får med mig, behöver jag förmodligen inte. Övar mig i att inte vara så tillgänglig för alla andra, utan ge mig själv näring och kärlek. För vem ska annars göra det? (det är rätt bra med en iphone ibland, så jag kan läsa lite här och där när andan faller på, utan att behöva slå på datorn)
Lots of love till er!!
/Er E.
Åhh, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag loggar in och upptäcker att jag fått nya kommentarer, bara sådär, helt oväntat. Fast jag skrivit en gång i månaden på sistone. Tack Katarina och Sabine, för era fina ord! Att få pepp, värme och omtanke när jag som minst anar det och mest behöver det. Det betyder så ofantligt mycket! Superfint rensningstips du gav mig Sabine! Ja, nu kommunicerar jag direkt med er såhär, eftersom jag har en blogg där det inte syns om jag svarar på era kommentarer eller inte.
Alltså, jag tror jag går i ide över vintern. Det är mörkt dygnet runt och bara regnar och regnar. Tänder massa ljus och försöker hålla koll på om det är dag eller natt, men med ett trött huvud är det inte så lätt alla gånger. Det är som att jag lever i min bubbla och tittar ut till omvärlden titt som tätt. Försöker hålla det påträngande informationsflödet ovanför mitt huvud och inte låta det trycka in i mig. För samhällets krav, information och stress känner jag av. Det är en tuff värld, ett tufft klimat! Särskilt om man har en obalans i kroppen och samlat mycket stress i sin själ. Då känns det extra mycket. Alla tv-apparater i mataffärerna, billjud, blinkande skärmar, människor som pratar samtidigt, höga ljud, umgänge/samtal samtidigt som tv (?)... Detta är ju inte alltid så lätt att förklara för utomstående, särskilt de som inte varit med om något liknande.
Ibland slår jag på datorn och då blir det en del musik. Just nu lyssnar jag och lillen på Laleh, fina Laleh! Hon är fantastisk på att komponera låtar, skriva charmiga, tänkvärda, poetiska texter och uttrycka sina inre känslor. Har förstått att hon medverkar i "Så mycket bättre" och har lyssnat på hennes versioner av andra duktiga musikers låtar. Hon är så kärleksfull och ödmjuk som människa. Minns när hon på en konsert lät oss som var där, köpa planscher eller ta en gratis, beroende på om vi tjänade pengar eller var studenter/arbetslösa. Det är människor som hon, med ett kärleksfullt hjärta som kommer längst! Och hon ger en hopp om en kärleksfull musikvärld, som ju annars är väldigt hård och tuff. Fann även en intervju med Tomas Ledin om hur han fick lägga musikkarriären åt sidan för att han "gick in i väggen". Det känns ju betryggande att någon som är så pass stor går ut med det och berättar. Och just vetskapen om att det går att ta sig tillbaka och att musiken alltid finns inom en. En längtan brinner inom mig. Många drömmar. Mycket jag vill och önskar göra med mitt liv! Men just nu är det stillhet och behöver få vara så. Ju mer omgivningen pressar på, desto längre tid tar det. Och detta har inte alla förstått. Men jag står på mig, står stark och sänder ut mina önskningar.
Eftersom jag valt bort tv sedan tre år sedan hänger jag inte med i omvärlden med alla nyheter och tv-program. Men som någon klok skrev en gång; varför ska man sitta och glo på människor som gör bort sig istället för att göra något med sitt eget liv? Ja, så kände jag också. Satt och försökte hänga med i allt överallt, men blev ju bara mer överbelastad. Det gäller att begränsa informationsflödet och verkligen välja det som känns rätt i hjärtat. Fann ett urklipp på hur man begränsar teknostressen och har satt upp det på mitt kylskåp. Tänker på när jag för några år sedan satt med alla musiksidor och uppdateringar själv. Inte konstigt man blir snurrig? Och jag vill inte tillbaka dit. Vill inte tillbaka till det som gjorde att allt började snurra ihop sig för mig. Men ibland försöker jag och blir förstås ännu mer snurrig. Försöker att ge mig själv tid. För det är vad som behövs. Men det förstår inte myndigheterna och "man behöver vara frisk för att vara sjuk".
Ser fram emot julen ihop med mina nära och kära! De allra, allra finaste. Och äventyret vi ska iväg på. Men jag kan tyvärr inte berätta vad det är, eftersom det är en överraskning för min kära mamma! Det blir mycket kreativitet och det behöver jag verkligen! Väcka lusten till liv inom mig. På lördag är det julsångs-sjungande i en kyrka ett tag härifrån och jag vill åka dit och sjunga tillsammans med körerna! För det är så vackert att skapa musik tillsammans och man behöver inte vara bäst, störst och vackrast för att skapa. Spräcker hål på alla krav, inre bilder av hur det ska vara och den där perfektionismen! Gud vad jag är trött på den... För ingen känner sig nöjd genom att jämföra sig, bara sämre och sämre och sämre och nedslagen.
Idag tog jag mod till mig och sökte upp gamla plågoandar på Internet. Kanske är det därför jag blev så sliten sedan? Har köpt en mindfulness-skiva, som innehåller en uråldrig asiatisk övning, där man skänker kärlek till sig själv, någon som står en nära, till alla, till allt levande, till hela Universum och även till en person som varit eller är utmanande. Chili och jag har haft fina stunder tillsammans när vi tillsammans mediterat på denna övning. Han har legat tätt intill mig på filten på yogamattan och jag hållit min hand på honom och skänkt honom kärlek. Igår lade han sin tass på min. Han är verkligen bedårande! Letade alltså upp de som gjort mig illa i mitt hjärta och själ som liten flicka och inser att många av dem sysslar med väldigt ytliga ting nuförtiden. Jag ville en gång slå igenom med min musik, som sångerska, för att ge revansch! Och bara för att jag ville det så mycket så tappade jag lusten. Nu kommer min inre kreativitet och mitt utlopp för den, mer inifrån. Från hjärtat. Och det kommer att bli mer sant. Mer trovärdigt. "Det är inte alltid positivt att få höra att man sjunger bra", skrev en recensent en gång om min musik och reflekterade kring min tonsäkerhet och stora potential och att jag behövde arbeta på känslan. Åh vad jag var stolt och fortfarande ÄR av den recensionen! Den var så viktig för mig, min första recension på mina första inspelade låtar som jag blottade för världen. I Göteborgsposten dessutom! Nu kommer jag in på nya spår, som vanligt... Jag får börja skriva lite oftare.
Lilla Chili...
- Foton: E -
Copyright 2011
Tack för mig denna gång. Hoppas vi hörs snart igen. Jag följer många av er på håll och ibland kommenterar jag. Tar in så mycket jag orkar, för det är ju ingen idé att ta in mer! Och det jag inte får med mig, behöver jag förmodligen inte. Övar mig i att inte vara så tillgänglig för alla andra, utan ge mig själv näring och kärlek. För vem ska annars göra det? (det är rätt bra med en iphone ibland, så jag kan läsa lite här och där när andan faller på, utan att behöva slå på datorn)
Lots of love till er!!
/Er E.
