Paus.
Jag har tagit en bloggpaus och vet inte när och om jag återvänder. Kanske jag börjar sakna bloggen nu när jag bestämt mig, vem vet! Det återstår att se... Följer en del av era bloggar titt som tätt och lämnar avtryck ibland... Ni finns i mitt hjärta.
Just nu kan ni nå mig genom min grupp "Elinas tänkvärda" på Facebook, där jag delar med mig av min resa och insikter.
Tycker om er och tack för all värme, kärlek och pepp ni gett och ger mig genom er närvaro!
*Massa, massa kärlek till er*
/Er E.
Foto: www.odlingspyssel.blogg.se
Det finns inga prinsessor mer.
Åhh, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag loggar in och upptäcker att jag fått nya kommentarer, bara sådär, helt oväntat. Fast jag skrivit en gång i månaden på sistone. Tack Katarina och Sabine, för era fina ord! Att få pepp, värme och omtanke när jag som minst anar det och mest behöver det. Det betyder så ofantligt mycket! Superfint rensningstips du gav mig Sabine! Ja, nu kommunicerar jag direkt med er såhär, eftersom jag har en blogg där det inte syns om jag svarar på era kommentarer eller inte.
Alltså, jag tror jag går i ide över vintern. Det är mörkt dygnet runt och bara regnar och regnar. Tänder massa ljus och försöker hålla koll på om det är dag eller natt, men med ett trött huvud är det inte så lätt alla gånger. Det är som att jag lever i min bubbla och tittar ut till omvärlden titt som tätt. Försöker hålla det påträngande informationsflödet ovanför mitt huvud och inte låta det trycka in i mig. För samhällets krav, information och stress känner jag av. Det är en tuff värld, ett tufft klimat! Särskilt om man har en obalans i kroppen och samlat mycket stress i sin själ. Då känns det extra mycket. Alla tv-apparater i mataffärerna, billjud, blinkande skärmar, människor som pratar samtidigt, höga ljud, umgänge/samtal samtidigt som tv (?)... Detta är ju inte alltid så lätt att förklara för utomstående, särskilt de som inte varit med om något liknande.
Ibland slår jag på datorn och då blir det en del musik. Just nu lyssnar jag och lillen på Laleh, fina Laleh! Hon är fantastisk på att komponera låtar, skriva charmiga, tänkvärda, poetiska texter och uttrycka sina inre känslor. Har förstått att hon medverkar i "Så mycket bättre" och har lyssnat på hennes versioner av andra duktiga musikers låtar. Hon är så kärleksfull och ödmjuk som människa. Minns när hon på en konsert lät oss som var där, köpa planscher eller ta en gratis, beroende på om vi tjänade pengar eller var studenter/arbetslösa. Det är människor som hon, med ett kärleksfullt hjärta som kommer längst! Och hon ger en hopp om en kärleksfull musikvärld, som ju annars är väldigt hård och tuff. Fann även en intervju med Tomas Ledin om hur han fick lägga musikkarriären åt sidan för att han "gick in i väggen". Det känns ju betryggande att någon som är så pass stor går ut med det och berättar. Och just vetskapen om att det går att ta sig tillbaka och att musiken alltid finns inom en. En längtan brinner inom mig. Många drömmar. Mycket jag vill och önskar göra med mitt liv! Men just nu är det stillhet och behöver få vara så. Ju mer omgivningen pressar på, desto längre tid tar det. Och detta har inte alla förstått. Men jag står på mig, står stark och sänder ut mina önskningar.
Eftersom jag valt bort tv sedan tre år sedan hänger jag inte med i omvärlden med alla nyheter och tv-program. Men som någon klok skrev en gång; varför ska man sitta och glo på människor som gör bort sig istället för att göra något med sitt eget liv? Ja, så kände jag också. Satt och försökte hänga med i allt överallt, men blev ju bara mer överbelastad. Det gäller att begränsa informationsflödet och verkligen välja det som känns rätt i hjärtat. Fann ett urklipp på hur man begränsar teknostressen och har satt upp det på mitt kylskåp. Tänker på när jag för några år sedan satt med alla musiksidor och uppdateringar själv. Inte konstigt man blir snurrig? Och jag vill inte tillbaka dit. Vill inte tillbaka till det som gjorde att allt började snurra ihop sig för mig. Men ibland försöker jag och blir förstås ännu mer snurrig. Försöker att ge mig själv tid. För det är vad som behövs. Men det förstår inte myndigheterna och "man behöver vara frisk för att vara sjuk".
Ser fram emot julen ihop med mina nära och kära! De allra, allra finaste. Och äventyret vi ska iväg på. Men jag kan tyvärr inte berätta vad det är, eftersom det är en överraskning för min kära mamma! Det blir mycket kreativitet och det behöver jag verkligen! Väcka lusten till liv inom mig. På lördag är det julsångs-sjungande i en kyrka ett tag härifrån och jag vill åka dit och sjunga tillsammans med körerna! För det är så vackert att skapa musik tillsammans och man behöver inte vara bäst, störst och vackrast för att skapa. Spräcker hål på alla krav, inre bilder av hur det ska vara och den där perfektionismen! Gud vad jag är trött på den... För ingen känner sig nöjd genom att jämföra sig, bara sämre och sämre och sämre och nedslagen.
Idag tog jag mod till mig och sökte upp gamla plågoandar på Internet. Kanske är det därför jag blev så sliten sedan? Har köpt en mindfulness-skiva, som innehåller en uråldrig asiatisk övning, där man skänker kärlek till sig själv, någon som står en nära, till alla, till allt levande, till hela Universum och även till en person som varit eller är utmanande. Chili och jag har haft fina stunder tillsammans när vi tillsammans mediterat på denna övning. Han har legat tätt intill mig på filten på yogamattan och jag hållit min hand på honom och skänkt honom kärlek. Igår lade han sin tass på min. Han är verkligen bedårande! Letade alltså upp de som gjort mig illa i mitt hjärta och själ som liten flicka och inser att många av dem sysslar med väldigt ytliga ting nuförtiden. Jag ville en gång slå igenom med min musik, som sångerska, för att ge revansch! Och bara för att jag ville det så mycket så tappade jag lusten. Nu kommer min inre kreativitet och mitt utlopp för den, mer inifrån. Från hjärtat. Och det kommer att bli mer sant. Mer trovärdigt. "Det är inte alltid positivt att få höra att man sjunger bra", skrev en recensent en gång om min musik och reflekterade kring min tonsäkerhet och stora potential och att jag behövde arbeta på känslan. Åh vad jag var stolt och fortfarande ÄR av den recensionen! Den var så viktig för mig, min första recension på mina första inspelade låtar som jag blottade för världen. I Göteborgsposten dessutom! Nu kommer jag in på nya spår, som vanligt... Jag får börja skriva lite oftare.
Lilla Chili...
- Foton: E -
Copyright 2011
Tack för mig denna gång. Hoppas vi hörs snart igen. Jag följer många av er på håll och ibland kommenterar jag. Tar in så mycket jag orkar, för det är ju ingen idé att ta in mer! Och det jag inte får med mig, behöver jag förmodligen inte. Övar mig i att inte vara så tillgänglig för alla andra, utan ge mig själv näring och kärlek. För vem ska annars göra det? (det är rätt bra med en iphone ibland, så jag kan läsa lite här och där när andan faller på, utan att behöva slå på datorn)
Lots of love till er!!
/Er E.
Självömkan eller tillåtelse?
Kul att se att ni fortfarande tittar in. Jag har befunnit mig och befinner mig i en svacka. Livet började kännas lättare, benen bar mig på promenader, jag orkade åka iväg på diverse tripper, kände en glädje och mer energi i mitt inre och var uppfylld av kärlek. Nu är det tungt, tungt och grått. Novembergrått. Vem vill läsa om tunga ord, tänker jag? Det finns ju gott om peppande, coachande, positiva bloggar... men det behöver också finnas plats för motsatsen och mellantinget. Visst strävar vi och jag efter en mer positiv livssyn, men på vägen dit behöver jag gå via många olika trappsteg. Och jag vill vara öppen med att livet inte är guld och gröna skogar alla gånger. Är mycket väl medveten om att det är jag själv som skapar min egen värld och håller just nu på att arbeta med mitt tankesätt. Har man, som jag levt efter krav och perfektionism under så många år, går det inte att gå från det ena till det andra över en natt. Ibland slår kraven till, jag tillåter dem och följer dem. Igen... Slår ned på mig själv och blir ledsen. Tårarna rinner. För det är precis vad krav gör med en inombords, inget annat än skapar en stress! Och livet ska ju handla om att leva och glädjas.
Drog ett tarotkort häromdagen med inställningen om min framtid... Fick kortet Laughter, som stod för att jag tar mitt liv för allvarligt och behöver skratta mer! Just precis. Jag vet. Försöker följa mallar för vad jag bör äta, hur jag bör träna, hur jag bör sjunga, hur jag bör tänka, hur jag bör vara, hur jag bör utföra saker och ting, hur jag bör klä mig, vad jag bör göra och allt leder till ett inre kaos, som leder till att jag inte får någonting uträttat. Kraven skapar jag enbart själv! Jag skapar min egen verklighet. Och det är verkligen som att jag dras från det gamla med den inre kravfyllda rösten, till det nya, lättsamma, ljusa...
Reflekterar kring detta med självömkan. Har själv svårt med människor som fastnar i sin egen sorg och smärta och beklagar sig dag ut, dag in, dag ut. De tar sig inte vidare. Men som med alla människor vi möter, väcker de något hos oss, triggar igång oss. Vad personen ifråga väcker, är viktigt att titta närmare på, för att själv utvecklas som människa! Som ni vet vid det här laget, har människor vänt mig ryggen under det gångna året och kommenterat detta med självömkan. Men jag förstår nu, att jag har väckt något hos dem, som varit obekvämt att vara i och att möta och att det är därför de har flytt. För det är så mycket enklare att fly sina egna obekvämligheter, än att stå kvar i dem. Jag vet själv. Har flytt under många år och nu kan jag inte längre. Klart att det kommer tårar, sorg och smärta då! Allt som samlats på hög och behöver komma upp till ytan. Är det då självömkan? När en möter det svåra, står kvar i det, för att sedan ta sig vidare. De gamla, invanda mönstrena kan vara ruskigt smärtsamma när de kommer upp till ytan. Och det är viktigt att det får vara så, för annars flyr man ju igen. Precis som Jenny skriver om, handlar det om att skänka sig själv en lättnadens tanke, för att sakta, sakta ta sig upp på stegen, uppför trappan.
Ibland slår vetskapen om att världen pågår utanför min bubbla mig! Och den gör ont... För jag hänger inte med i det som är och sker. Orkar inte ta in nyheter, ny kunskap, människor, information, ljud, ljus. Mitt huvud är för överbelastat. Ibland försöker jag och märker direkt att jag får ett bakslag, som gör mig ledsen. För jag försöker vara någonstans där jag inte är, där jag har en önskan om att jag vill vara, eller en tanke om att jag borde vara. Men när jag följer mitt eget flöde med skogspromenader, god mat, mjuk yoga, lugn musik och kärlek från de jag håller av närmast, blir allt så mycket lättare.
Ibland kommer tankarna på framtiden och min vilja att dela min kunskap, att bidra, att hjälpa, att vara någon för en annan, att sprida mina lärdomar, att vara igång och hoppa, dansa, springa, skratta... och virrvarret vad det är jag vill egentligen! Vet jag vad jag vill eller tror jag att jag vet? Eller försöker jag hitta en plan, som känns betryggande och säker, så jag slipper ovissheten? Kommer nog alltid att vara en reflekterande människa, men med mer vertyg att hantera oron och ovissheten samt lära mig att prioritera. Att bara vara och vila i den jag är, utan en vilja på att människor ska förstå. För den där oförståelsen eller missförstånden, de väcker mycket. Men det ska väl väckas och allt är som det ska.
Skapade en wordpress-blogg, men allt låste sig när jag försökte ordna upp bland alla flikar, kategorier och inställningar. Tårarna kom och insikten om att det som en gång fungerade, inte fungerar längre, slog mig igen. En vän rekommenderade mig just wordpress när jag ville göra om min hemsida, men det blev inget av det då. Önskade att ha min hemsida kopplad till min blogg, istället för som två skilda sidor. Att på ett enkelt sätt, kunna sköta dem båda från samma sida, utan massa krånglig kodning... Det var inte läge då, det är inte läge nu, men det kanske blir läge sedan. Insåg också att jag är lite för fäst vid min fjärilsprinsessa-blogg här och vill inte släppa henne ännu.
*Värme*
/E.
Likaså är jag fäst vid denna herre...
- Foton: E -
Copyright 2011
Sång, sång, sång!!!
En längtan växer sig stark inom mig. Starkare och starkare. En längtan efter att uttrycka mig. Det känns som att massa insikter samlats på hög inom mig och jag blir rastlös när jag inte får utlopp för dem! Sången och att skriva musik/låtar har ju alltid varit mitt sätt att uttrycka mig. Härom natten kunde jag inte sova, fast jag var jättetrött. Ord, meningar och inspiration kom till mig. Det var bara till att tända och hämta block och penna och skriva. Sedan kunde jag sova igen! Jag längtar efter att leva, på riktigt! Med kreativitet och uttryck. I ett sammanhang, tillsammans med andra kreativa människor. Besökte en konstutställning i fredags, med föreningen jag spelade för förra hösten. Min fina vän Strida ställde ut (ett eget inlägg kommer om hennes underbara skapande). Jag känner sådan samhörighet med henne. Hon lever för konsten. Hon är för mig en riktig konstnärinna och skapar med själ, hjärta och känsla. Så som det ska vara. Därför känns det extra speciellt att det är hon som gjort omslaget till mitt album Älva, som jag en dag kommer att förverkliga. Det är på tiden att de där låtarna som ligger spelas in. Jag längtar efter det, att bosätta mig i studion och lägga ljudspår, för ljudspår, sång, stämmor och se hur låtarna byggs upp alltmer och blir till en storhet. Jag är inte där ännu... Tröttheten tar fortfarande över och kroppen är inte med mig.
Övade sångövningar från en sånglektion år 2006 idag. Det räckte med en halvtimme, sedan var jag ruskigt trött. Man använder ju hela kroppen när man sjunger! Och allt utgår från centrum; magmusklerna runtom magen och i svanken eller korsetten som Blossom kallar det! Jag tror och känner att jag fått sådan kroppsmedvetenhet under de senaste åren, tack vare mycket träning, yoga och utforskande av den andliga världen, med energier och vårt chakrasystem. Jag har fått ett oerhört sammanhang i hur allt är förenat och jag kan nu känna det tydligt i min kropp. Tidigare har jag vetat förnuftsmässigt att jag SKA använda kroppen mer i sången, men inte vetat riktigt hur. Nu är det som att bitarna faller på plats och kanske är det också därför det går så lätt att sjunga nu, fast jag gör det mer sällan. Jag gör det med mer känsla, mindre perfektion. Och mitt uttryck har verkligen förändrats! Känner och får bekräftelse på hur jag berör med min röst och mitt sätt att sjunga.
Det har också varit en oerhörd befrielse att orka lyssna på musik och ljud igen!!! Har ÄNTLIGEN skaffat Spotify och lyssnar för fullt på mina favoriter bland kvinnliga musiker, toner som jag burit med mig genom olika tider i mitt liv och som förknippas med en särskild känsla. Jag kan bli otroligt berörd av musik, lägga min egen känsla i musiken jag lyssnar till. Gå in i den och bli ett med tonerna!! Förra helgen lyssnade jag på en av Kents senaste skivor och till slut kunde jag inte låta bli att dansa. Tonerna rörde sig i min kropp. Lycka för mig!! Talade med en annan klok konstnärinna på utställningen. Hon tycker att jag ska skapa musik varje dag, utan att spela in eller skriva ned. Skapa med det jag har att tillgå, ungefär som i musikterapi, att man gör musik med enkla medel och genom att bygga vidare på ett ljud, som ett svar, en kommunikation med personer som till exempel inte har något tal. Att uppleva den kommunikationen man kan nå genom att kommunicera i ljud är en annan häftig upplevelse! Minns när vi läste Sinnesstimulering på utbildningen jag läste och byggde om hela klassrummet till ett sinneshus, där jag och de två i min grupp tillverkade egna instrument. Maraccas gjorda på toalettrullar, tyg, pärlor och bönor inuti. Läckert! Det gäller att vara påhittig och fantastifull. Konstnärinnan jag talade med, hade sett ett program om en indianfamilj som skapat musik i vatten, genom att plaska på olika sätt. För vad är musik och hur ska det låta? Det finns inga regler. Det är ens eget fria val att skapa på sitt sätt och lägga upp till exempel en spelning, som man själv vill att den ska vara. Jag är trött på regler och mallar! Jag vill bara uttrycka mig. Har aldrig följt regler för hur en låttext bör skrivas eller hur musiken ska byggas upp genom vers, refräng och brygga.
På Ängsbacka under yogafestivalen var det konserter med Radical Devotion, som skrev egen meditativ musik och spelade på indiska instrument. De satt ned under konserterna och mediterade mellan låtarna. De spelade även kända mantrasånger, där alla var med och sjöng i en enda stor allsång! Så vackert och magiskt. Utöver det, var det Open stage, Reaggekonsert (där jag och J träffades), soundhealing; healande ljud och toner och Circle Bowl konsert, där hon som höll i det sjöng det som kom till henne, utan att ha övat in hur hon skulle sjunga... Jag somnade under denna konsert, så den måste ha varit effektfull! Musik är så mycket. Det finns musik som ska vara musikaliskt korrekt, musik som skapas i stunden; improvisationsmusik, musik som kommer från hjärtat, musik som är skriven för att slå som en hit, musik som är vemod, musik som får en att vilja dansa. Själv berörs jag otroligt mycket av vemod och min absoluta favoritlåt med Anna Ternheim är denna:
Första gången jag såg fina Anna var som förband till Kent år 2005 i Göteborg. En så liten tjej, vid ett så stort piano, på en så stor scen. Men ack vad hon berörde. Hennes första skiva är den jag tycker allra, allra mest om!! Tror att det först var tre år senare jag såg henne på en egen spelning, i Karlstad, där jag satt ned i en röd bänkrad på en stor teater. Nina Kinert var förband. Den där tösen, som även var förband till Ane Brun i Göteborg jag såg två år tidigare. Och alla verkar de känna varandra, de vackra kvinnorna jag beundrar för deras skapande. Men det är inte så konstigt. De lever i samma värld. En speciell, hård och magisk musikvärld. Den mest vackra konserten jag någonsin upplevt med Anna var dock hösten 2009 på Ritz i Arvika, hit hon kom med sin soloturné. Helt själv med alla dessa gitarrer och piano. Så vackert, häpnadsväckande, storslaget och berörande. Nu har hon så släppt ett nytt album och kommer att ge sig ut på en turné igen, efter en tid i USA, där hon spelat med stora musiker. Jag kommer att boka en biljett!!! Anna berör mig med sitt vemod. And I like it!!
Nu på lördag blir det dans till Veronica Maggio, som jag inte alls tyckte om med hennes första skiva. Andra skivan har jag lyssnat mycket till och tredje skivan har jag just börjat lyssna på! Min favorit är denna:
Önskar er alla en underbar vecka!! Jag skriver när andan faller på och mest för min egen skull, för att samla ihop mina insikter i ord... Men jag har börjat skriva mer låttexter istället för här. Det känns bäst så!
Och jag såg dig springa över skaren.
Här kommer lite bilder från senaste tiden.
Jag är lycklig; lycklig över att min värk i kroppen knappt gör sig känd, lycklig över att jag har mött DIG, lycklig över att jag är på rätt väg, lycklig över att jag kan promenera dagligen, lycklig över att jag har mer energi och kraft än för tre månader sedan, lycklig över att kunna sjunga, dansa och till och med yoga kraftfulla rörelser jag inte kunnat göra på flera månader, lycklig över mitt vackra hem, lycklig över min busiga kise, lycklig över tända ljus, mörk choklad, god mat och mysiga filmer, lycklig över att livet bara blir bättre och bättre, lycklig över de fina människor som finns i mitt liv, lycklig över att jag möter vänner som VILL satsa och ge mig sin vänskap, lycklig över varma bad, lycklig över en mjukare kropp, lycklig över att jag snart är fri från något som binder mig och kan göra precis vad jag vill med mitt liv!!
Kärlek och mys!
/E.
Mumsig höstmat
En matig sallad med tofu och majskolv!
Vackra, vackra, vackra höst!
Magiska vy...
Älskar att dekorera efter årstid på mitt köksbord!
Här i höstigt tema med kastanjer från min mor,
en orange pumpa, gul/grön ljung i brun/orange kruka
och en retro duk från 70-talet! Yeah!
Moi i mitt kök!
Mumsig tofu-stroganoff på fint fat vid namn Kryss från 50-talet.
J:s underbart goda gryta med kål och glutenfri couscous till!
Jag blir bortskämd med fantastisk mat, allt ekologiskt :-)
Skapat mer plats på min arbetsbänk efter rensning och omflyttning.
SORRY ÄLSKLING
Jag måste ju bara visa världen hur otroligt
snygg och charmig du är!!!!!!!
Love you!
- Foton: E -
Copyright 2011
Det är tid att gå vidare. Det är tid att börja om.
Jag blir så glad i hjärtat. Glad över att ni kikar in, fast jag är så sporadisk i mitt skrivande och inte har ork att svara tillbaka på kommentarer. Det visar verkligen på äkta blogg-vänskap! Hjärta och massa kärlek till er!
Något annat som gjorde mig glad idag, var när jag besökte Rosellas eko-blogg för att se om jag vunnit någon av tävlingarna jga deltog i. Det visade sig att jag var den enda som svarat rätt på frågan vad som utmärker Dr Hauschkas hudvård och vunnit ett hudvårdskit!!! HURRA!! Livet är med mig nuförtiden. Jag tror att jag ska börja spela och köpa lotter. Maria berättade att hon aldrig vann något tidigare, men när hon började följa sitt hjärta och vägen sakta rörde sig framåt igen, då vann hon lite här och där! Och gör så fortfarande. Detta har nu börjat inträffa även för mig, som inte brukar vinna någonting... Dags att ge mig ut på spaning efter tävlingar! Men det är väl när man verkligen vill vinna, som man ine gör det också. Detta med att vilja något så mycket, att det får motsatt effekt. Jag kommer att fortsätta tävla och inte ha sådan vilja på att vinna! För det är då jag vinner :-)
- Foto hämtat från Rosella -
Den senaste veckan har jag ägnat åt att rensa...... Rensa ut det gamla i form av svarta kläder, böcker jag aldrig kommer att läsa, porslin jag inte använder, förstora sommarskor, kläder jag inte trivs i, scarfsar jag alltid använde förr i tiden, tankar jag skrivit ned under årens lopp, papper och urklipp jag samlat på mig... Har rensat mycket under det senaste året och tyckte jag hade fått iväg det mesta, men nu var jag visst redo för en ny omgång! Vet med mig att jag har ett helt källar- och vindsförråd fylld med prylar från min barndom, samt massa möbler att gå igenom och jag är säker på att jag kan rensa MYCKET där också! Det senaste året har jag mest blivit snurrig av saker och inte kunnat tänka klart ens vad gäller att klä på mig, laga mat och sådant som är basalt i en vardag. Så att ge iväg sådant jag ändå inte använder, underlättar min vardag för mig, även om jag fortfarande har mycket kvar! Många gamla minnen har dragits upp och det har varit nödvändigt, att möta den "gamla forna Elina" med hennes identitet och musikliv på alla plan, människorna jag hade i mitt liv då, alla band jag lyssnade till, all information jag hängde med i... Arbetar på att släppa taget om henne och gå vidare, framåt, till det jag är på väg emot. Ett stort steg i detta är också uppsägningen från min tjänst. Detta för att skapa plats för nya energier och någonting nytt. Ett annat projekt jag har framför mig, är att rensa bland alla foton på datorn!! Jag har tusentals... Tur också att de inte tar så stor plats och gott och väl får plats på min externa disk! Tur att jag har varit så ordentlig och sorterat upp dem i kategorier och månad/år, så det är lätt att klicka runt bland. Härligt att ha och kika bland, minnas och le.
Elina då...
Med mörkt, långt, plattat hår och såklart hårband a la 60-tal.
Och svart var jag, från topp till tå!
Mycket tid lade jag ned på att platta mina lockar...
för den popflicka jag ville vara.
Vad jag älskade den gröna klänningen och
att rota bland skivor på loppisar...
Mitt älskade band; Elina Karsna band...
där vi nu har gått skilda vägar.
Ni bor i mitt hjärta för alltid!!
- Foton: Elina Karsna -
Copyright 2011
Från och med nu, kommer ingenting onödigt och ohälsosamt på något sätt in i mitt hem!!! Bara ekologiska hudvårdsprodukter och mat. Jag vill ge mig, min kropp och miljö det bästaste av bästa! Sedan är det ju en djungel därute i form av vilka produkter att använda och det gäller att lusläsa på allting. Här försöker jag likaså att sänka mina krav och idag köpte jag till exempel en WC-rengöring på Granngården, som är miljövänlig, men kanske inte helt grön ändå... Det är viktigt för mig att inte vara så perfektionistisk! Men jag kommer att vara noga med att inte dra in sådant som ger mig negativa energier. Så kommer ni på besök, vet ni vad jag önskar mig :-) Ingenting rättare sagt! Bara att ni kommer.
Avslutar dagens inlägg med två bilder tagna häromveckan, då jag alldeles precis besökt frisören!
Kärlek till er alla!
/E.
Elina här och nu.
- Foton: Elina Karsna -
Copyright 2011
Musik är mitt liv!!!
Hej ni fina!!
Gick in med datorn, min tekopp och en stor gnutta inspiration till vardagsrummet, där en skiva "No stress" snurrar i spelaren. Sötaste katten kom traskandes efter och har nu lagt sig gosigt i min famn, nära, tätt intill med huvudet på min arm. Jag är så glad över att han finns!! Hade mysigaste stunden tillsammans i badrummet när jag filade fötterna. Jag hade klappat honom, på mattan där han låg, efter att jag duschat och när jag började fila kom han emot mig, strök sig mot mitt ben, nosade på min tå. Massage och klapp och fortsätta fila. Sedan kom han igen! Han brukar alltid ligga på badrumsmattan medan jag duschar och när jag är klar kan jag ibland lyfta upp honom i min famn och där sitter vi länge, länge och gosar. Älskar dessa stunder! Guldkorn i min vardag. Samma när jag ska traska iväg och Chili blir så lycklig över att vi är ute tillsammans och springer busande varv fram och tillbaka på tomten när jag närmar mig honom. Han är så charmig och är mer som en hund, än katt :-) Varje natt sover vi tillsammans i min säng. Chili är min bästa vän och har varit från första stund vi möttes för 4,5 år sedan. Jag är så tacksam över att han är min och att han funnits med mig sedan allt började. Jag var på besök hos en vän här i Värmland och blev liggandes i influensa. Hon hade fått behålla Chili från sitt förra förhållande, men de var inte så tajta som hon och hennes andra katt. Varje dag låg han på soffkanten eller min mage och vaktade mig medan jag låg sjuk. Vi fann varandra från första stund! Jag som aldrig gillat katter. När jag stressade runt som mest önskade jag mig tid med Chili och se, här har jag fått den!!
Denna mantra-sång sjöng vi mycket på Yogafestivalen på Ängsbacka under sommaren
Här framför Snatam Kaur, kända inom kundalini-musiken den!
Så otroligt vacker. Det tycker Chili också, som ligger helt avslappnad intill mig.
När jag nynnade till, myste han med blicken och lade sig nära datorn,
lyssnade till mig och Snatam Kaur sjungandes tillsammans.
Nu till det jag tänkte skriva om och som bubblar inom mig, vilket är mina insikter!! De kommer till mig, fler och fler, för var dag som går och jag får sammanhang, vet äntligen vilken riktning jag ska ta i mitt liv! Har virrat omkring ett tag nu, men tack vare yogan har jag funnit svar på vad det är jag vill göra i mitt liv, ska göra, kommer att göra! För ingen kan längre stoppa mig, eftersom jag inte tänker låta någon stoppa mig, vilket jag tidigare har gjort! Hade tänkt behålla det för mig själv, som det står i boken "Älskade vän", från Kreativ Insikt, att till en början kan ens idéer kännas så sköra att man bör vänta med att vädra dem för omvärlden. Men jag tänker istället, att om jag ventilerar dem här, får de starkare kraft! När Maria dessutom skrev om detta med att visualisera sitt liv på sin blogg idag, kände jag att jag behöver göra det!
Mitt liv är och har alltid varit musik!! Jag är musik, lever musik, andas musik! Och jag inser att jag har försökt klippa bort och stänga av denna del av mig och då blivit sjuk..... Nu levde jag ju väldigt mycket musik när jag stressade runt som mest, för att hinna med band, sånglektioner, rep och skapande samtidigt som jag pluggade på heltid och jobbade extra om helgerna, samt tränade massvis. Inte så konstigt jag hamnade där jag befinner mig! En klok hudterapeut jag gick till sade att om det är musiken som är viktigast, får det vara så. Men jag lyssnade inte, utan försökte pressa in allt samtidigt. Märker det än idag, hur jag kan tro att jag behöver både det ena och andra, men i själva verket handlar allt i grund och botten om en sak och det är SÅNG och MUSIK! Jag har sjungit sedan barnsben, mimat till mina idoler, sjungit till soundtracket till Den lilla sjöjungfrun, som jag älskar, övat in Celine Dion låtar och uppträtt med, alltid framträtt på skolshower och kabareer... Sjungit i olika körer, sånggrupper, tagit pianolektioner sedan sju års ålder och sånglektioner i åtskilliga år. Jag ville gå estet på gymnasiet, men valde natur för att gå folkhögskola senare. Drömmen om folkhögskola bor fortfarande inom mig och jag har sökt Vislinjen i Göteborg, när jag bodde där samt singer/songwriterlinjen här i Värmland, men har velat det så innerligt mycket att det har fått motsatt effekt! För jag har velat det som en flykt från något annat, inte innerligt med min själ. Har inte varit i balans i mig själv när jag har sökt.
Under de senaste åren har jag pysslat med hälsa till 100%, arbetat i hälsokost, läst till hälsorådgivare och flertal kurser. Har funnit till yogan och tränat mycket... Musiken har legat i dvala. Nu, flera år efteråt, förstår jag varför jag kom in på Musikvetenskap istället för Konstvetenskap året efter gymnasiet. Jag mötte där en person, jag blev god vän och förverkligade min första demo, efter att jag spelat upp min musik för honom. Vi kom att umgås i samma gäng och hade underbart roliga tider tillsammans med olika spelningar vi åkte runt på. Alla i min klass sysslade med musik på ett eller annat sätt. Kul var det, att läsa om hela Musikhistorien. Musikteorin kunde vår lärare tyvärr inte förmedla, men ack vad härligt det var att läsa Folkmusik och Utomeuropeisk musik! Att plugga in alla 100-tals klassiska kompositörs-gubbar var mindre roligt... Men några minns jag nog om jag vill. Utöver pluggandet jobbade jag extra som pianolärare!
Vidare till älskade Göteborg, dit jag återvänder en dag. Var tillsammans med en kille, som är duktig gitarrist och vi uppträdde här och var... År 2006 hörde ett Visbolag av sig och under en magisk vinterhelg förverkligade vi min andra skiva, Spira... Kort därefter skapade jag mitt eget band efter mycket letande och flera provspelningar med olika musiker. Jag började skriva helt annan musik än tidigare. Jag älskade verkligen mitt musikliv och det var vad som fick mig att orka, precis som pianot och körövningarna har gjort under min uppväxt. År 2007 hörde Stefan Warnqvist (numera god vän, hej Stefan!), musikrecensent av sig och ville intervjua mig för en lansering av en ny musiksida på Internet. En fin artikel om mig och mitt skapande skrev han! Efter det har det mest blivit spelningar på bröllop och mer privata arrangemang. Mitt liv tog en vändning våren 2007 och sedan dess har det varit tufft på många sätt.
Nu längtar jag tillbaka och framåt! Vill ta med mig det jag har med mig, framåt i någonting nytt!
Har fem visioner och de är följande:
- Att gå på Vislinjen i Kungälv (folkmusik)
- Att sjunga i ett indiskt band med mantrasånger (utomeuropeisk musik)
- Att spela in mitt album Älva!!
- Att utbilda mig till kundalini-yogalärare, där mantrasånger är en stor del av yogan (älskar kundalini-musiken!!)
- Att läsa musikterapi-kursen jag påbörjade en gång...
Jag ser varför jag gick utbildningen till aktiveringspedagog, inom grava kognitiva funktionshinder, där jag gjorde alla mina praktiker med musikterapeuter inom särskolan och inriktade mig på musik! Ser varför jag funnit till hälsa-området och yogan, för att få sammanhang i hur kropp och själ verkligen hör samman. För visst har jag använt kroppen när jag sjunger och spelar, men det går så otroligt mycket lättare nu när jag förstår och känner I MIN KROPP vilka chakran som ljudet passerar och skapar vibrationer i, hur det påverkar mig, både fysiskt och mentalt. Alla andningsövningar jag tragglat mig igenom tidigare, går så mycket lättare nu efter att jag började med yoga. Ljudövningar jag praktiserat i kroppskännedom har fått mig att förstå, på ett djupare plan, hur allt är sammankopplat. En förening mellan kropp och själ, precis som yoga bygger på. Andning är ingenting man lär sig, likaså att sjunga, att yoga, att meditera. Det är någonting man är. Jag är sång och jag känner den i hela min kropp. Jag blir klarare, starkare, gladare och mer harmonisk när jag sjunger! När jag tappar sången, tappar jag mig själv. När jag gör mitt kundalini-yogapass och sjunger, känner jag mig lycklig, varm, mindre orolig och mer samlad!
Tack musiken, tack sången, tack tonerna, tack ni som sänder mig orden och melodierna som kommer ur mina fingrar! Flertalet har undrat om jag hämta mina låtar i himlen... and maybe so... Tack pianot för dina vackra svartvita tangenter, glädje, vemod och dynamik! Tack rösten för att du finns inom mig med sådan kraft, när jag vill. Tack harmonierna, ackorden, stämmorna. Det här är mitt liv, mitt liv som väntar på mig! Tills kropp och själ verkligen vill samverka inom mig, gör jag mitt kundalini-pass, lyssnar på ljuva toner och sjunger när jag känner för det. Bara att göra några andnings- och ljudövningar eller att sjunga en låt räcker! Bara det är NÅGOT, istället för INGET. För inget=sorg och bekymmer. Och jag tänker inte pressa mig att hinna med i alla musiker, band och skivor som kommer, utan ta emot det som kommer till mig och vara nöjd med det. Det här med att pressa mig, är något jag gör mindre och mindre.
Och det är ju också då som mina drömmar har möjlighet att uppfyllas!
Mot nya vägar!! On the road... Det blir mycket mantra-sjungande hemma nu framöver! Behövs inget kundalinicenter för det, när jag har låtarna och lillen. Så vi kan chanta tillsammans!!
/Er ödmjukaste E.
Grattis Jenny!!
Jag gratulerar JENNY till gåvan, som kommer med den fina postgången till veckan!
Hon skriver en underbart fin blogg, där hon lyckas kombinera egna insikter och erfarenheter,
med humor och liknelser. Precis som mottot Jenny har på sin blogg säger;
Det är roligt att må bra!
upplever jag att personlig utveckling blir, när hon skriver om det!
Jennys bästa rensningstips lyder såhär:
"Jag har stora utrensningar då och då och ser medvetet till att inte samla på mig så mycket. Jag vet att jag bara kommer att läsa romaner en gång t ex, så därför lånar jag mest romaner på biblioteket. På ett sätt är det ju verkligen något positivt att inte köpa på second-hand eller loppis, för då kan man inte köpa en massa saker och tänker efter innan man köper. Fast å andra sidan, det gör jag ändå.
Hur som helst! Jag läste Karen Kingstons "Rensa i röran" för 10-12 år sen och börjades genast rensa ut. Det räcker med att bläddra lite i den för att jag ska börja rensa ut. Jag gillar att ha så lite saker som möjligt så att jag kan andas och det blir lättare att städa. Jag är inte på något sätt emot materialism, eftersom vi trots allt är andliga väsen som valt att leva i en fysisk värld, men när jag inser hur mycket folk köper hela tiden blir jag helt paff. Å andra sidan har jag inget med det att göra och kan heller inte göra någonting åt det. Ju mer jag försöker desto mer frustrerad skulle jag bara bli.
Jag minns förresten när Lisa Fabres bok kom, även om jag inte läst den själv. Jag tror att den var lite före sin tid.
Kram!"
Är lite sporadisk i mitt skrivande och det får lov att vara så. Många processer pågår inom mig och de behöver få ha sin gång, i sin takt, innan jag kan skriva om dem eller annat för den delen. Dessutom har jag problem att kommentera på bloggar och ser det som ett tecken på att jag inte ska kommentera så mycket, utan iaktta och framförallt, fokusera på min egen process. Jag är med er i tanken!
Hoppas att livet är på er sida!!
Kärlek och värme!
/E.
Sökte på ordet "present" och fann denna bild.
Tycker att den är passande och fin.
- Foto: www.smileyloves.wordpress.com -
Intuitionen leder dig rätt i livet.
Tack för era fina rensa-ut-tips!! På torsdag drar jag en vinnare och gåvan anpassar jag efter den som vinner, utifrån det jag vet om er fina läsare :-) Spännande!!
Jag älskar att ge och skicka gåvor till mina nära och kära.
Den gamla hederliga postgången slår allt!!
Något som värmer mig gott i hjärtat efter helgen är de fantastiska upplevelserna på marknaden som ägde rum i stan under helgen! Min kära var på besök och vi kom till slut iväg för att strosa runt lite. Han gav mig nya härliga, varma tofflor i gåva. Härligt för ett fruset luft-element som jag! Vi traskade vidare mot Kupan, min favorit-second-hand, där jag gjort åtskilliga fynd för en billig penning! Tröjor för mellan 10-40 kronor, jeans för 30 kronor, gardiner för 30 kronor/längden, skor för 30 kronor och uppåt, kjolar för mellan 10-30 kronor... Ja, ni förstår! Finfina plagg är det också :-) Under flera dagar har jag funderat kring vinterstövlar och att jag tänkt kika på loppis för att finna ett par. Ett år köpte jag ett par bruna, varma, gosiga för 40 kronor på Frälsningsarméns second-hand samt en jacka för 20 kronor, så då hade jag vinterns outfit klar för 60 kronor!! Förra året använde jag ett par Ecco-stövlar jag använt tidigare år, men i takt med att jag har krympt, har de blivit för stora... Funderade på att laga de bruna, gosiga i dragkedjan, men har haft dem i stallet och de har tagit skada av de senaste två vintrarnas snöfall.
Så traskade vi då in på Kupan och jag sade till J "Jag ska gå och kolla på skorna". DÄR HÄNGER DE; ett par snygga stövlar med snörning, tuffa detaljer, öglor, rejäl sula, varmfodrade, knappt använda och i märket Caterpillar, som ju är jättedyrt!! Kollar storleken och tadam, storlek 39!! Sitter snyggt och perfekt på mig. Vilket fynd! De kostade 225 kronor, men ändå så billigt för dessa stövlar! Trodde att de var svarta, men de är mörkt blå. Jag som inte gillar blått, prövar att variera mig. J tyckte att jag behöver mer färg :-) Jag älskar färg och använder det mycket, men använder svart som bas mestadels.
Med dessa stövlar och lite andra fynd traskar vi så vidare, köper majskolvar, muffinsformar, tittar på något teater där de visar gammaldags kläder. Det är en känd skådespelerska som talar, men jag kan inte placera hennes namn... Så kommer vi till Naturskyddsföreningens stånd, där de säljer lotter och man kan vinna ekologiskt kaffe eller en matkasse fylld med ekologisk mat!! Vi tar lotter, börjar med fyra var... Sedan tar vi tio till... Ingen vinst... J vill gå vidare, men jag undrar om han har något mer mynt och han plockar fram två kronor. Jag ska välja en lott. Får syn på en som enligt min intuition känns rätt. Väljer mellan den och en annan... Samtidigt kommer det två personer till och ska köpa lotter, så jag drar illa kvickt upp lotten ur hinken och betalar kvinnan, som håller i den. Vecklar upp den... Nummer 3000!!!! VINST!!! En tygkasse i ekologisk bomull samt Fair Trade-märkt, fylld med mumsigheter!!!! Och detta på lott nummer ELVA!!! Detta magiska nummer som förföljer mig. Vilken lycka!! J hade tidigare vunnit ett paket kaffe i ett stånd och frågade där om de hade ekologisk kaffe, vilket de inte hade. Självklart skulle vi vinna hos Naturskyddsföreningen!!! Det är inte själva vinsten som gjorde mig mest glad, utan hela situationen och upplevelsen, av att dra den elfte lotten på intuition och välja rätt lott bland flera hundra!! Helt enormt! Alla jag berättade det för, sade "Vilken tur du hade. Vissa dagar har man det!" samt att jag borde gå och köpa mig en Trisslott. Men för mig handlade det om någonting mycket större och mer magiskt än så. Känslan av att lyssna till min intuition och uppleva att den visade mig vägen.
Jag är snygg och gör skillnad, står det på tygkassen...
Dagen fortsatte med en tekopp på Sagoblomman, ett Fair Trade fik i stan (det enda som finns här) Och in kommer en kvinna som jag är bekant med och som jag och J har tänkt fråga om vi kan åka till för att prata astrologi med. Hon sysslar nämligen mycket med astrologi och är väldigt duktig inom det! Att hon kom in, var för att hon trodde att hon hade glömt en kasse där. Hon var på väg hem och hade bilar som väntade på henne och hade undrat varför hon glömde kassen, vad det var som drog henne tillbaka. Det var ju vi såklart!!
Detta blev med andra ord en spännande dag, precis som J sade, skulle jag känna mig annorlunda när jag kom hem än när vi åkte......
Hoppas att ni har haft en lika fantastisk helg!!
Kram och värme!
/Er E.
Att släppa taget...
Det jag reflekterar mycket kring och har gjort det senaste året, är PRYLAR!!! Har känt ett oerhört stort behov av att rensa, rensa, rensa. Har rensat ut både kläder och saker att sälja i framtiden på loppis. En plan var att ha loppis under sommaren, men det fanns det inte ork till. Blev snurrig bara av att titta på alla saker... Så för några veckor sedan åkte jag och J till second-hand med rubbet. Den ena personalen hade väldigt problem med sig själv och var så grinig, men fin karma fick vi i alla fall!! Oj, vad hon väckte känslor i mig genom sitt beteende. Tack :-) Nu har jag behållit godbitarna, för en framtida loppis och är i valet och kvalet hur jag ska göra! Känner att jag redan har så mycket saker och har hamstrat under många år. Är man en loppisälskare, pysslerska och dessutom kreativ, är det lätt att samla på allt möjligt; stuvbitar av tyger, pärlor, inslagspapper, artiklar från tidningar, kort och brev, skrivböcker, KOPPAR, tallrikar, brickor, burkar... Åhh, jag samlar på så mycket!
- www.littlemissfixit.blogg.se
Under det gångna året har jag successivt gått igenom köksskåp, garderob, badrumsskåp, källare... När kraft har funnits. Kan inte påstå att jag är så duktig på att göra mig av med ting dock. För ofta gör jag grymma fynd, som brickor jag har kommit över billigt och insett är rena rama retro-fynden. Inte vill jag göra mig av med dem då!! Samma med Ecco-skor för en tia och allt Gustavsberg och Rörstrand-porslin. Jag är en diggare av 50-60-tal! Fullkomligt älskar ting från svunna tider. Och en dröm är att ha en stor egen loppis med fina ting. Hur denna dröm ser ut, tar vi en annan gång. Det känns som att jag kan rensa ut så mycket mer, men inte klarar det! För jag har mycket av ALLT!! Och det är fina grejer. Nu säger ju J att det är jättebra att jag har så mycket prylar, för det lär vi behöva i vårt framtida hus. Kommer ni ihåg att jag skrev om detta här ---> Färg och förändring
Jag minns när jag bodde i Göteborg och hade en bärkasse ståendes under flera år med alla tankar jag skrivit ned på lösa papper och lappar under hela min uppväxt. Vad tungt det var att ta itu med den!!! Men nu sitter de sparade papprena i en pärm istället, reflektioner och tankar kring olika händelser, personer osv. Inte vet jag om jag kommer att läsa dem någongång. Likaså alla tankeböcker jag har burit med mig i väskan under åren, all poesi, alla ord. Min låtpärm är det mest heliga jag har, med alla texter och låtar jag har skrivit under åren! DEN BEHÖVER KOPIERAS och läggas i bankfack tror jag bestämt. Eller i alla fall i en brandsäker låda!!! Men nu fokuserar vi på att allt är väl, inget händer, annars drar vi det till oss ;-) Nu har jag en likadan kasse i källaren, som har följt mig via Göteborg, hit, där den stått i snart fyra år. Det är papper från Musikvetenskapen, som KAN vara bra att ha! Orka kolla igenom den...?
- www.nok.se -
Plockade fram en bok jag fått av min mor för många år sedan. Rum för dig, av Lisa Fabre. Och plötsligt inser jag att den bok jag läst för så många år sedan innehåller allt det jag idag står för och är intresserad av; meditationer, rensa i ditt känsloliv, ditt hem, dina tankar, chakrasystemet, detoxa kroppen, träning... En fantastisk bok, där allt liksom är samlat!! Helt suveränt! Det stod otroligt bra beskrivet om hur man just rensar i sitt hem och ska ta det steg för steg. Enkla tips och knep, som att lägga det man inte vill ha framme i en låda och låta den stå något år. Sedan plockar man fram den och försöker komma ihåg vad man stoppat i lådan och troligtvis minns man inte en enda pryl! Ibland får jag ett ryck och går ned i källaren för att kolla vad som egentligen ligger i mina kartonger där och blir bara mer belastad av att inse att jag har dessa prylar också!! Så jag funderar kring detta, att bara släppa taget, to let go... En del av prylarna jag hade tänkt till loppis i somras hade jag svårt att skilja mig från, så en del åkte desperat tillbaka, andra bestämde jag mig bara för att släppa helt enkelt! Själv har jag insett att jag försökt fylla ett tomrum i mig själv med saker, kläder, prylar, accessoarer och ju tryggare jag blir i mig själv, desto mer stressad känner jag mig av alla TING, som ju inte har någon betydelse. Samtidigt har jag väldigt svårt för konsumtionen i vårt samhälle idag, vill återanvända och använda något tills det verkligen inte går längre (och då kan man ju alltid använda tröjan som trasa istället). Detta leder lätt till hamstringen! Jag är kluven... För när jag rensar, känns det som att jag bidrar till konsumtionen, fast jag ju i själva verket inte gör det med min livsstil.
Fina Vera kör metoden "en in, en ut", som också stod beskriven i boken av Lisa Fabre. Andra går inte på second-hand och hamstrar som jag. Som tur väl är min kusin likadan och det var underbart att vara hemma hos henne förra sommaren och beundra alla vackra 50-talsting. Hon har sålt av en del till lyxigare vintagebutiker i Göteborg, men tydligen har de blivit strängare på att ta in kläder nu. Det ska verkligen vara något magnifikt! Somliga lämnar till second-hand och blir av med "skiten". En del lägger på hög i källaren. Andra är minimalister och kör stilrent. En vän och hennes vänner kör bytar-kvällar, där de tar med sådant de inte längre vill använda och byter med sina vänners kläder och prylar. Det som blir över skänker de till second-hand.
HUR GÖR DU? Dela med dig av dina smarta rensnings-tips! Jag lottar ut en gåva, som tack för hjälpen! Så sprid budskapet och bloggen och fråga dina vänner om deras tips!
Tack på förhand för era underbara råd!
/E.
En saga från sommaren.
Den började med finbesök av han den bästa!
Riktigt duktig på att laga vegetarisk mat är han också
och ger mig så oerhört mycket kärlek.
Somriga bär på gröten!
Efter Ängsbacka yogafestival blev det mycket mumsiga ting på gröten.
Djur i närbild...
Vilken söt sak! Ser ut som ett levande grässtrå.
Fint besök av hon som gillar vallmo,
varav valet av servetter :-)
Paketpyssel med han som älskar att vara med!!!
Sopp-bjudning!
Mer god mat av han den vackra...
Mys i sensommarsolen, på balkongen!
Vackra hagar vid kusten.
Ännu mer mat........
Charmiga toviga varelser! Määää...
Salta stänk vid havet med han den underbara!
Loppisfynd och vegansk fika med kusinen.
Vackra vyer från bästaste staden, Göteborg!
- Foton: Elina Karsna -
Copyright 2011
Jag tror att jag befinner mig på stadiet "Eat", om vi talar utifrån boken/filmen
Eat, pray and love. Pray har jag börjat med mer och mer och Love jobbar jag på :-)
Den stora utmaningen är to love yourself. Det är mycket lättare att äta!
00:11
Så mycket starkare än ord.
Har idag besökt min kinesiolog. Eller min och min! Det är honom jag går till när jag känner att jag svävar alltför mycket ovanför mig själv och tappar tilltron i mig själv, inte litar till min kropp. Har gått hos honom sedan hösten 2009 och allt han har sagt och testat fram på mig och min kropp har stämt. Jag har en stor tilltro till honom, mer än vad jag har haft till mig själv. Jag beundrar honom verkligen! Hans sätt att tala utifrån ett annat perspektiv, som leder till att jag finner svaren i mig själv och lyssnar till MIN KROPP, istället för någon annans ord. Hans levande karaktär, uttryck och gester. Hans skildringar av mig och livet i musikaliska begrepp. Han vet hur viktig musiken är för mig. Han har förstått det. Idag liknade han livet vid en arena och att jag håller på att byta scen (ort, miljö, riktning) Tycker det var så fint sagt. Han pratade mycket kring detta, hur det är dags att byta ackord, då de gamla ackorden inte klingar lika vackert som tidigare. Förr klingade ackord som nu går i moll, i dur. Nu vet jag inte hur mycket ni förstår av dessa vackra skildringar, då jag vet att några av er inte sysslar med musik :-) Ackord är sammansättningen av flera toner som klingar fint tillsammans och dur är musik som går i glädjens tecken, medan moll är mer melankoliskt och vemodigt. Själv älskar jag ju att skriva låtar i vemod. Det vilar något vackert över det! Och kanske det är därför jag har hållit kvar vid gamla ackord också, gamla spår... Men jag håller på att byta ut dem, till nya vackra melodier i andra tonarter och med andra sammansättningar i dess ackord.
Det vackra i möten med människor är också att vi inte vet hur länge de varar, så vi får njuta av dem i nuet. Alla människor har sin väg att vandra och vi kan inte veta hur länge våra vägar korsas. Ibland får vi tacka för den tid som varit med kärlek i hjärtat, släppa taget och vandra vidare på vår väg. Om vi krampaktigt håller kvar, kommer vi bara att kämpa emot oss själva. Låt gå och frigör energi! Detsamma gäller när människor tar avstånd, när vi behöver dem som allra mest, vilket jag har upplevt det senaste året. Min umgängeskrets har gallrats ut ordentligt och kvar finns en skara med människor som jag kan kalla mina riktiga vänner. Det bästa av allt, är att när jag har sållat, har jag gjort plats för människor som vill stå kvar och finnas där! Detta har jag gjort genom att själv öppna upp och visa min sårbarhet. Då har jag lockat er till mig, mina fina, vackra vänner. Tack för att ni finns!! Det handlar om att våga. Våga släppa taget. Våga stå ensam kvar, i sig själv. Våga öppna upp. Våga visa sin sårbarhet. Det är då vi blir starka!
Det är så häftigt!! Jag är STARK i min kropp, visar inga obalanser, inga brister, ingenting på organnivå. MIN KROPP ÄR FRISK!!! Fast det inte känns så... Men detta ligger på ett annat plan, en känslomässig nivå. Min molande värk, min konstanta trötthet och yrsel, beror på alla inre processer jag har. Det känns så skönt och befriande! Och jag har ju hela tiden tänkt att för att orka gå igenom detta som jag gör, behöver man vara stark. Min omgivning har också sagt till mig ofta, att jag är starkare än vad jag tror. Jag vet att jag är det. Annars skulle jag inte sitta här. Som jag läste; det är bara de starka som finns kvar på jorden och som kommer att klara de förändringar vi går igenom nu. Så jag antar att det ska kännas också! Enligt vården är jag inte frisk, utan har massa olika diagnoser (som jag själv inte kan instämma i). En bra handläggare sade en gång, att man kan stoppa ner alla diagnoser i en hatt och dra upp valfri! För precis så är det. De går in i varandra och vad är vad egentligen? Jag är otroligt tacksam över den resa jag genomgår, alla möten med nya fina människor den inneburit, alla insikter, all tid jag har att finna mig själv, att stanna upp och reflektera. Det kan kännas ibland som att allt står still, men det gör det inte. Allt flödar...
Märker verkligen hur healingen som min kinesiolog ger, påverkar mig. Han balanserar energin i kroppen, utifrån chakrasystemet. När han arbetade med navelchakrat, som jag jobbade djupare på än jag någonsin tidigare har gjort och han samtidigt höll en hand på en punkt i ryggraden, fick jag en syn av svampar som åkte nedåt genom en trädstam inom mig. Svamparna symboliserade för mig allt de har sugit upp och som funnits i mitt huvud och ned åkte de, dit de skulle, till jorden. Det var en väldigt passande syn jag fick inom mig, för vi pratade mycket om att vara i livets flöde, dynamik, rörelse och att jag behöver hitta min rytm med mat, sömn osv. Min kropp ville också få med sig en essens; "Tree for life" som står för just livets flöde. Ingenting är statiskt eller konstant. Det mest fantastiska för mig, var att han berättade att han upplever att jag är mycket mer i mig själv nu än tidigare, att det är den största förändringen. Det har varit och är fortfarande min stora utmaning, så att höra detta från honom var för mig STORT!
Bilderna är tagna i min barndomsstad Karlskrona,
vid älskade havet.
- Foton: E -
Copyright 2011
*Kärlek till er*
/E.
Samlad.
Regn ute. Gula löv på marken. Skutt och skratt med lillen, älskade lilla Chili. Han har funnits för mig från första start på den här inre resan. Min ängel. En telepatisk katt! Dagarna går fort. Jag hinner inte med. Dag, vecka, månad. Redan slutet av september! Snart pengar igen. Jaha, det var den månaden... Svävar runt i min bubbla. Börjar gilla det. Börjar vänja mig. Börjar acceptera det. Mer och mer, för var dag. Märker att kroppen är med mig alltmer. Vaknar med värk, men lägger inte lika stort fokus vid det. Gillar läget lite mer. Så som det ska vara.
Kortärmad tröja, trekvartsärmad tröja, tjock tröja. Svartvit-randiga handledsvärmare. Mjuka mjukisbyxor. Strumpor, raggsockor och tofflor (eller änglaskor). Sjal. En kopp te, smak "het choklad". Behöver jag nämna att jag fryser?
Diskhög som väntar. Äsch, jag tar det sen. Som med allt. Heltidsarbetet är ju JAG SJÄLV. Märker en märkbar skillnad, att jag faktiskt klarar att vara i mig själv, utan att springa så fort. Ibland springer jag, av gammal vana. Men kroppen sätter snabbt stopp. Snigel var det ja! Räddade en igår kväll, en pantersnigel. Så vacker. Påminde lite om mig. Snigel, fast ändå snabb, och vacker förstås.
Fokuserar på allt vackert i min omgivning. Hur mitt liv har tett sig till oanade förändringar på några månader. Kärleken, så stark, stor, magisk. Två månader nu! Eller, två år? Har tappat räkningen. Eller så har vi varit tillsammans förut. Vad vet jag. Ingenting. Så känns det ibland. I denna stora, förunderliga, knasiga värld. Ogreppbar, fast jag börjar känna sammanhang. Han gillar frukt, andlighet, utveckling, välmående, stora frågor, små frågor, gummistövlar, asfalt, citron, kryddor, väsen, mjuk musik, mig, balans, färger, alla mina prylar, te, rörelse, vila, ekologi, god mat, livskraft, massage. Ja, ni fattar! Helt gjord för mig.
Mitt sätt att beskriva mitt liv. I liknelser, metaforer och poesi. Tolka fritt. Gör vad ni vill! För ni är bäst. Så är det bara. Musiken är på väg. Toner kommer till mig, ofta när jag ska somna. Tror att jag ska minnas dem. Vaknar och de är som bortblåsta. Vad är dröm och vad är verklighet? Och hämtar jag min musik i himlen? Jag börjar undra...
Klarhet. Öppenhet och klarhet. Mål, planer, visioner, drömmar. Samtidigt öppen för livets väg. Nu ljusnar det upp. Regnet har lättat och molnen lyfter. Daggdroppar vilar. Åhh, jag älskar att leka med ord! Vilsa runt litegrand och finna stigar. Sade jag att jag gillar tydlighet? Inte i ordens värld. Där är allt lekfullt och inte så allvarligt.
Kunskap, kraft, känsla av att göra någonting stort. En del i ett sammanhang. Riktigt hur, vet jag inte än. Vem är jag? Vad vill jag? Frågor jag ställer... Får alltmer svar. Vill mycket. Vill rädda världen, göra skillnad. En märkbar. Tillräcklighet. Släpper alltmer fokus på andra. Ställer in det på mig. För hur ska jag annars kunna hjälpa världen? Inspirerar bara genom att existera. Inser det nu. Han, som ätit så mycket kött, läser om vegetarianism. Hon som aldrig yogat, börjar yoga. Förändrar, hjälper och delar, genom detta nu. I denna stund...
Namaste och tack för ordet!
/E.
Blomster i Botaniska Trädgården
sommaren 2011
- Text & Foto: Elina Karsna -
Copyright 2011
Hur jag har hittat till yogan!
På yogafestivalen blev vi indelade i sharinggrupper, där vi träffades en timme dagligen och delade med oss av våra upplevelser. I min grupp bestämde vi för att dela hur vi har hittat till yogan och varför vi utövar den/lever den, vad den ger oss och så vidare... Det var en spännande upplevelse, att få ta del av de andra i gruppens erfarenheter, som låg på vitt skilda nivåer! Många vackra, rörande berättelser fick jag ta del av. Och just insikten om att många som tidigare har levt väldigt stressigt, har hittat till yogan, värmde mig!
- Foto: www.angsbacka.net -
Min första kontakt med yoga var när jag bodde i Göteborg och tränade hård, intensiv träning på Friskis och Svettis. Efter ett av passen jag gick på, var yogan, runt halv åtta på kvällen. Där satt de i en ring, med tända ljus och dömande tänkte jag "Vad är det där egentligen? Det där är verkligen ingenting för mig!" och fortsatte mitt hektiska liv. Som jag har skrivit tidigare ---> här, hade jag ofta ont i kroppen, besökte en osteopat och gick till en hudterapeut samt dietist. Och det var via hudterapeuten jag kom in på de alternativa preparaten till medicin... På utbildningen jag läste, hade vi en uppgift i vila/aktivitet, eftersom det var aktiveringspedagog jag läste till! Vi skulle notera allt vi gjorde inom dessa begrepp och reflektera kring vad som är vad. Jag såg då aktivitet som en stor prestige. Vila var väl inte så viktigt! Det kan man göra när man blir gammal, som jag hör andra säga.
Ja, resten vet ni ju vid det här laget, hur allt började brista mer och mer, jag fick ta alltfler dagar hemma från utbildningen och våren 2007 gjorde jag ett uppehåll på fem veckor, i lugnet i Värmland. Åkte tillbaka för att skriva examensarbete, "Musik som kommunikation". Självklart musik!! En jobbsommar i Värmland och när jag kom tillbaka till Göteborg hösten 2007 höll ingenting längre. Allt blev som en dimma och hela min tillvaro brast. Våren 2008 pratade en vän om en yoga-dvd hon hade och jag fick låna denna. Power yoga... som jag började utföra i samma prestationsanda som tidigare. Sedan kom jag att börja träna på ett ställe här, där de hade dels Power yoga och Body balance; en blandning av tai chi, yoga och pilates. Underbar träning förresten! Det gick jag på fram till i våras.
Vid ett tillfälle var jag med min chef på ett SPA, där hon arbetade vissa helger med att ha stresshanteringskurser, där vi fick lära oss om andning, hade chi ball pass, där vi valde bollar med olika färger och dofter, utifrån våra chakran. Det var nog min första kontakt med chakra-systemet! Vi gick promenader, badade i den varma poolen och jazuccin, åt god, vegetarisk mat med mera med mera. En annan ledare hade yogapass och jag var nyfiken, men kom aldrig dit till hennes pass, inte då. Jag var väl inte redo. Ofta var jag förkyld och av en kollega fick jag höra talas om min kinesiolog, jag numera går till titt som tätt. Besöken hos honom har varit en resa bara i sig. Hur han pratade om att jag skulle sända med kunderna ett kärleksfullt budskap, när de var otrevliga, för att kunna släppa taget om dem och hur han kunde se vad jag hade för brister och obalanser i min kropp genom bara sig själv. Balanserade upp energierna i min kropp och talade om de olika chakrana med mig. Magi tyckte jag och en smula hokus pokus! Men fungerade gjorde det! I butiken tog vi in chakra-armband och jag fick välja ett i födelsedagspresent. Valde det svarta armbandet, som stod för rotchakrat och bar det ofta. Min kinesiolog testade även fram att det var betydelsefullt för mig och hjälpte mig. Öppen för allt var jag! Och nyfiken på en ny värld...
- Foto: www.halsopromotion.org -
I butiken fick vi tränings-dvd:er till Nutriletts produkter och jag fick med mig en yoga- och en pilates-dvd hem, testade dem litegrand. Mer och mer med tiden. Power yogan eller ashtanga-yoga-passet har jag gjort till och från sedan jag kom i kontakt med det. Har sett yoga som en träningsform, som alla andra. Pressat kroppen lite för hårt och djupt och trott att allt är som det ska med det. Med min prenumeration på Blossom Magazine för ett år sedan har jag fått en del artiklar på yoga och yoga för olika kroppstyper. Då talar vi utifrån ayurvedan, som de hade en special med vid ett tillfälle! Jag är dem evigt tacksam över detta, för det var mitt första möte med både ayurvedan och KUNDALINI-YOGAN! Jag som alltid älskat hård träning, tyckte att det här kundalini-övningarna var lite väl långsamma, men litade till att en vata som jag behövde det för att jordas. Men jag kunde inte låta bli att varva med Blossom fitness-yoga, som jag äntligen fått tag i på dvd! Inte kunde jag sluta med den hårdare träningen. Yoga i all form var väl bra, eller?
Men till sist gjorde den fysiska yogan ont, så ont. Fick ont överallt. Försökte ända in under sommaren med lite fysisk yoga, både hemma och på festivalen. Men den molande värken i benen blev värre! Eftersom jag hade läst och förstått att kundalini-yoga skulle vara välgörande för mig, gick jag på ett pass på festivalen. Vi satt ned under hela passet, andades djupt (som i all yoga), fokuserade in i tredje ögat mellan ögonbrynen, blundade och repeterade mantrat "Sat Nam" inom oss. Rörelserna kunde vi välja om vi ville göra långsamma eller kraftfulla och mellan varven lade vi oss ned i vila. Under hela festivalen var mantrasånger återkommande och det var en helt ny upptäckt för mig!! Jag har trott att yoga är yoga, men förstod nu att YOGA ÄR MUSIK OCH SÅNG! Och ÄNTLIGEN fick jag klarhet i varför jag har funnit till yogan, hur jag liksom har dragits till den och dragit den till mig. Äntligen förstod jag sambandet mellan andning, kropp och ljud, som jag ju har förstått intellektuellt och till en viss del kroppsligt genom alla sånglektioner genom åren. Men nu är det som att insikten nått mig på ett mycket djupare plan. Och kundalinin, jag är helt förälskad!! Har provat den ett par gånger, men känner att den är mitt kall! Där jag kan få använda både kropp, rörelse, meditation, röst och musik! För att inte tala om den vackra kundalini-yoga-musiken. Har läst en del om kundalini-yoga på sistone och fler och fler bitar faller på plats. Ohh yes, det kommer ett inlägg om kundalini i sig! Många inlägg som bubblar inom mig nu.
- Foto: www.laurelnestyurts.com -
Tack för att ni följer med på min resa och följde med ända till slutet av det här inlägget! :-)
Sat Nam. Jag öppnar mitt sinne för att känna på det som är.
/E.
Vi är alla delar av ett sammanhang.
Sitter på min balkong i höstsolen och andas den klara, friska luften. Har just avnjutit en sen frukost och dricker en kopp te. Tittar på klockan, 11:11, blir jag förvånad? Inte längre... Sedan i början av sommaren har siffran 11 nämligen förföljt mig! Och de senaste månaderna är klockan alltid 11 minuter över när jag tittar på den. Och om inte, är den 10 eller 12 minuter över... Har förstått nu vad siffran innebär för mig, nämligen min kärlek! Han är nummer elva inom numerologi och varje gång jag ser den blir jag påmind om honom och det vi delar, detta magiska.
Har de senaste dagarna funderat på att göra en paus i bloggandet. Under många år har jag skrivit i denna form, men alltmer tappat mitt eget skapande, låttexter och poesi. Det är som att orden har ramlat ut på min blogg istället. Har inte känt inspiration, kraft eller lust att skriva här. Inom mig pågår många processer och jag har svårt att dela med mig av mina tankar, när jag har fullt upp med att finna min nya stig jag vill vandra på. De bloggar jag läser, känner jag också fyller upp det område som jag mer och mer börjar komma in på och jag ser inte min plats. Gamla, invanda mönster kommer in, om att jag inte passar in, inte har något att ge eller dela med mig av osv... Men så talade jag med mitt förnuft och lyssnade till hjärtat, som sade "Elina, fortsätt skriv och dela med dig av både bilder och ord. Det är många som läser, blir berörda och vill läsa, även om de inte kommenterar. Och om så ingen läser, så skriv för din egen skull!" och här är jag nu! Inser att jag har MITT sätt att skriva på och att det är viktigt och värdefullt.
- Foto: E -
Copyright 2011
Så vart vill jag komma!? Jo, att jag tänker fortsätta skriva på det sätt jag vill och att ni som kikar in, själva väljer om det passar er eller inte. Jag är trött på att försöka passa in i en mall, för vad jag borde och känna att jag inte har en plats, hur jag än går tillväga. Det är den här otillräcklighetskänslan, som kommer fram inom mig. Tack för att ni väcker den hos mig, genom era bloggar, så jag kan möta den och komma vidare!
Framöver kanske upplägget på bloggen kommer att te sig lite annorlunda, men den som lever får se... Jag har gått från att skriva väldigt personligt och med många av mina texter på en tidigare blogg, till denna, som var tänkt som en musik/loppis/konst/foto-blogg och har landat i något mellanting, som jag inte vet vart det slutar. En slags ovisshet och vakuum, som jag försöker att leva i.
All kärlek till er!
/E.
